Arabtanten
Ett exempel på hur annonser och verklighet inte alltid stämmer överens:
Annons:
Hjälp önskas till fem arabhästar i Söderköping. Mycket ridning på fina hästar. Viss utställningsträning och unghästhantering. Lätthanterliga och välutbildade rashästar. Uppskattad arbetstid, ca 6 timmar per dag. Kost logi och fickpeng. Boende i eget rum med tv och egen ingång i hus på gården. Nära till stall och hagar. Kost=tre mål per dag plus fika. Fickpeng=2500 kr/månad. Kontant betalning. För mer info ring E.L 0121-XXXXX
Verklighet:
Fem arabhästar. Två småpojkar som ingen kollade. Ridning: ca en timma fördelat på tre hästar varje dag. Inget sällskap, ingen paddock, ingen ridbar hage. Enbart skogsstigar, ensam. Utställningsträning var ungefär 70% av dagens jobb. Två ettåringar skulle tränas att ställas upp och visas. De var i princip ohanterade och det var en vecka innan utställningen. En hingst, ett sto.
ÖVRIGT:Jag fick också rida in en fyraåring som var jättesnäll, men rädd för allt. Detta med två barn rusande runt benen. Ägaren vilade sig eller åkte till stan och lämnade barnen hemma.
Ägaren var handikappad och kunde därför inte ens leda en häst som inte var som en hund. Inte konstigt att hon ville ha någon som visade hästarna då!
Boende i eget rum: Tja, ett rum som luktade kattpiss och mögel, med halmmadrass i sängen och en trasig tv. Den egna ingången hade gått i baklås, så man fick gå igenom undervåningen med all den bråte som fanns där. Man var sambo med ungefär tio katter. På ovanvåningen bodde E och de två barnen, i världens röra. Maten serverades där. Jag fick frukost klockan 11 efter att ha jobbat från 06.00 och då var det ett kokt ägg och en smörgås jag fick, samt ett glas vatten.Lunch fick jag ingen alls. Middagen bestod oftast av nyponsoppa och serverades vid 21.
Fika fick jag en gång och då var det saft och en havrekaka.
Fickpengen fick jag inte över huvud taget.
Övrigt: När jag ledde hästar mellan stall och hage så kom grannarna ut och frågade om jag ville låna deras telefon och ringa hem, eller om de kunde köra mig till stationen. Jag var den 42:a hästtjejen som fått börja på ett år hos E. Jag hittade också en lapp med ett nummer till en av de som jobat där förr på mitt rum. När jag kommit hem så ringde jag och vi jämförde våra historier. De var snarlika. Hon blev hämtad, jag blev körd till stationen av grannen när E tagit med sig barnen till badplatsen.
Den enda telefon som fanns på nedervåningen (övervåningen var låst) var en mynttelefon. Hur man skulle ringa utan pengar fick man lista ut själv. Jag hade en mobil som tur var.
Detta var ett SKRÄCKexempel, men det är alldeles sant, och det är inte bara jag som har varit på det här stället.
Tyvärr inser inte alla att de inte kan ha hästar. Visst, hästarna sköttes om, men allt annat var ren misär. Att bli tagen för given är ganska vanligt, och många som har barn tycker att när man ändå är på plats kan man ju se till barnen lite samtidigt..
Allt är inte vad det verkar vara!
Annons:
Hjälp önskas till fem arabhästar i Söderköping. Mycket ridning på fina hästar. Viss utställningsträning och unghästhantering. Lätthanterliga och välutbildade rashästar. Uppskattad arbetstid, ca 6 timmar per dag. Kost logi och fickpeng. Boende i eget rum med tv och egen ingång i hus på gården. Nära till stall och hagar. Kost=tre mål per dag plus fika. Fickpeng=2500 kr/månad. Kontant betalning. För mer info ring E.L 0121-XXXXX
Verklighet:
Fem arabhästar. Två småpojkar som ingen kollade. Ridning: ca en timma fördelat på tre hästar varje dag. Inget sällskap, ingen paddock, ingen ridbar hage. Enbart skogsstigar, ensam. Utställningsträning var ungefär 70% av dagens jobb. Två ettåringar skulle tränas att ställas upp och visas. De var i princip ohanterade och det var en vecka innan utställningen. En hingst, ett sto.
ÖVRIGT:Jag fick också rida in en fyraåring som var jättesnäll, men rädd för allt. Detta med två barn rusande runt benen. Ägaren vilade sig eller åkte till stan och lämnade barnen hemma.
Ägaren var handikappad och kunde därför inte ens leda en häst som inte var som en hund. Inte konstigt att hon ville ha någon som visade hästarna då!
Boende i eget rum: Tja, ett rum som luktade kattpiss och mögel, med halmmadrass i sängen och en trasig tv. Den egna ingången hade gått i baklås, så man fick gå igenom undervåningen med all den bråte som fanns där. Man var sambo med ungefär tio katter. På ovanvåningen bodde E och de två barnen, i världens röra. Maten serverades där. Jag fick frukost klockan 11 efter att ha jobbat från 06.00 och då var det ett kokt ägg och en smörgås jag fick, samt ett glas vatten.Lunch fick jag ingen alls. Middagen bestod oftast av nyponsoppa och serverades vid 21.
Fika fick jag en gång och då var det saft och en havrekaka.
Fickpengen fick jag inte över huvud taget.
Övrigt: När jag ledde hästar mellan stall och hage så kom grannarna ut och frågade om jag ville låna deras telefon och ringa hem, eller om de kunde köra mig till stationen. Jag var den 42:a hästtjejen som fått börja på ett år hos E. Jag hittade också en lapp med ett nummer till en av de som jobat där förr på mitt rum. När jag kommit hem så ringde jag och vi jämförde våra historier. De var snarlika. Hon blev hämtad, jag blev körd till stationen av grannen när E tagit med sig barnen till badplatsen.
Den enda telefon som fanns på nedervåningen (övervåningen var låst) var en mynttelefon. Hur man skulle ringa utan pengar fick man lista ut själv. Jag hade en mobil som tur var.
Detta var ett SKRÄCKexempel, men det är alldeles sant, och det är inte bara jag som har varit på det här stället.
Tyvärr inser inte alla att de inte kan ha hästar. Visst, hästarna sköttes om, men allt annat var ren misär. Att bli tagen för given är ganska vanligt, och många som har barn tycker att när man ändå är på plats kan man ju se till barnen lite samtidigt..
Allt är inte vad det verkar vara!
Kommentarer
Trackback
