Hästskötarliv

Jo jag vet, grammatiken var inte den bästa i överskriften. Men det är ju bara EN fråga..*ler*
Nåja, Mamanda skriver såhär:

Jag har själv funderat på om jag ska våga åka till något annat land under en bestämd tid och ägna mig åt hästar, men min egen feghet och rädsla för ett annat liv har fått mig att ännu inte gjort det. Hur var det att komma till ett annat land sådär när man inte kände någon?

Mitt svar:
Jo självklart var det lite nervöst, bara att landa i Bryssel och sen inte ha en ANING om vem eller vilka som hämtar upp en är ju lite av en osäkerhetsfaktor. Men det gick bra, och jag är helt övertygad om att om någon betalar en flygbiljett åt dig, så lär de se till att du kommer på plats med :o)

Att komma till ett nytt land var både spännande och kul, just Belgien är ju inte så "engelsktalande" utan där pratar de Flamländska, som är någon slags korsning mellan tyska och franska, men det stall jag jobbade i drevs av människor från Nya Zeeland, och personalen var från norge, österrike, australien och england samt USA, så det var engelska som gällde från morgon till kväll. Eftersom jag alltid haft oerhört lätt för engelska så var det faktiskt så jag fick visa mitt pass för vissa inte trodde på att jag var svensk, haha.

Alla var trevliga, även om det såklart fanns en som var lite drygare än de andra, och ibland blev det lite missar i kommunikationen eftersom allting skulle gå så fort, och man var så van vid att alla visste saker. Det fanns en häst som hette Fancy som var livrädd för täcken, som skulle ut i hagen en regnig dag. Jag fick honom på min lott den här dagen eftersom hans ordinarie skötare var sjuk, och jag skulle lägga på regntäcke efter jag satt på benskydd och kratsat hovarna, och JÖSSES säger jag bara, det  var TUR att jag bundit upp honom!! Han stegrade som en tok, och vi fick ta till bremsen för att få på täcket. Det var själva påläggningen han var rädd för, han hade tydligen fastnat någon gång för länge sedan, med lite bomull i öronen så gick det bra att ha täcket på sig sen..
Men just såna saker, de kunde jag uppleva som lite irriterande att man inte tog sig tid att berätta, fast samtidigt visste jag ju allt sånt om MINA sköthästar :o)

Över huvud taget tycker jag att det var bättre jobbstämning i Belgien än på många svenska ställen. Man hjälpte varandra, och det var mer "teamkänsla" än jag varit van vid. Det var också bättre förutsättningar för varje skötare att ta hand om sina hästar, då det var tillräckligt med personal. Om någon var sjuk så var det inte en katastrof, det fanns alltid någon som kunde hoppa in eller så delade vi andra på den personens hästar den tiden någon var sjuk.
Det var också väldigt bra att de hade folk anställda för mockning och ströande, eftersom det är en så stor del av skötarlivet annars, det tar mycket tid ifrån själva hästskötseln. Att alla gick ifrån och stallet låstes mellan 12 och 13 för lunch var en annan fördel, alla gick som regel till restaurangen runt hörnet och åt, en lunch kostade mostvarande en tia ungefär, och var jättestora portioner och god mat!

Det som kan bli en liten fara när man åker iväg är om man ska testa något man inte känner igen, jag såg flera som drack något som hette flügel till maten, och den smakade ungefär som saft, och kostade inget till maten, så jag tog en jag med såklart. Det man inte förstod innan man ställde sig upp, var att det var frågon om röd vodka och red bull! Jag blev småfull kan jag tala om!! *skrattar*
Jag höll mig till cola eller vatten efter den dagen, men på kvällarna gick vi dit ibland och drack lite flügel, eller så åkte vi till ett disco/nattklubbsställe mitt inne i skogen där alla traktens hästskötare alltid hängde på kvällarna. Jättekul, verkligen!

En enda gång hade jag problem i Belgien, och det var när jag skulle köpa nässpray och ingen kunde hänga med till apoteket. Jag fick gissa och gick dit jag hade förstått att det skulle vara, och gick in i flera små affärer på vägen, och frågade efter the pharmacy, men ingen fattade något alls, så jag fick stå och gestikulera hejvilt för att de slutligen skulle få insikt i att det var apoteket jag menade. Det ironiska var att det hette just "apoteek" på flamländska, haha.
Men det gick ju bra i slutänden :o)

På det stora hela så tycker jag att det är en positiv upplevelse att åka utomlands och jobba med hästar, visst är det snabbare tempo och mer disciplin och mer noggrannhet inblandat, men samtidigt så är det en bättre lagkänsla, alla hjälper alla, åtminstone var det så där jag var. Man blev väldigt omhändertagen och det var lätt att komma in i rutinerna. Har man bara en bra kunskap i engelska så klarar man sig säkerligen bra i de flesta lägen!

Detta var MIN syn på hur det var att komma till ett annat land!