Mera läsarfråga!
Jo jag vet, grammatiken var inte den bästa i överskriften. Men det är ju bara EN fråga..*ler*
Nåja, Mamanda skriver såhär:
Jag har själv funderat på om jag ska våga åka till något annat land under en bestämd tid och ägna mig åt hästar, men min egen feghet och rädsla för ett annat liv har fått mig att ännu inte gjort det. Hur var det att komma till ett annat land sådär när man inte kände någon?
Mitt svar:
Jo självklart var det lite nervöst, bara att landa i Bryssel och sen inte ha en ANING om vem eller vilka som hämtar upp en är ju lite av en osäkerhetsfaktor. Men det gick bra, och jag är helt övertygad om att om någon betalar en flygbiljett åt dig, så lär de se till att du kommer på plats med :o)
Att komma till ett nytt land var både spännande och kul, just Belgien är ju inte så "engelsktalande" utan där pratar de Flamländska, som är någon slags korsning mellan tyska och franska, men det stall jag jobbade i drevs av människor från Nya Zeeland, och personalen var från norge, österrike, australien och england samt USA, så det var engelska som gällde från morgon till kväll. Eftersom jag alltid haft oerhört lätt för engelska så var det faktiskt så jag fick visa mitt pass för vissa inte trodde på att jag var svensk, haha.
Alla var trevliga, även om det såklart fanns en som var lite drygare än de andra, och ibland blev det lite missar i kommunikationen eftersom allting skulle gå så fort, och man var så van vid att alla visste saker. Det fanns en häst som hette Fancy som var livrädd för täcken, som skulle ut i hagen en regnig dag. Jag fick honom på min lott den här dagen eftersom hans ordinarie skötare var sjuk, och jag skulle lägga på regntäcke efter jag satt på benskydd och kratsat hovarna, och JÖSSES säger jag bara, det var TUR att jag bundit upp honom!! Han stegrade som en tok, och vi fick ta till bremsen för att få på täcket. Det var själva påläggningen han var rädd för, han hade tydligen fastnat någon gång för länge sedan, med lite bomull i öronen så gick det bra att ha täcket på sig sen..
Men just såna saker, de kunde jag uppleva som lite irriterande att man inte tog sig tid att berätta, fast samtidigt visste jag ju allt sånt om MINA sköthästar :o)
Över huvud taget tycker jag att det var bättre jobbstämning i Belgien än på många svenska ställen. Man hjälpte varandra, och det var mer "teamkänsla" än jag varit van vid. Det var också bättre förutsättningar för varje skötare att ta hand om sina hästar, då det var tillräckligt med personal. Om någon var sjuk så var det inte en katastrof, det fanns alltid någon som kunde hoppa in eller så delade vi andra på den personens hästar den tiden någon var sjuk.
Det var också väldigt bra att de hade folk anställda för mockning och ströande, eftersom det är en så stor del av skötarlivet annars, det tar mycket tid ifrån själva hästskötseln. Att alla gick ifrån och stallet låstes mellan 12 och 13 för lunch var en annan fördel, alla gick som regel till restaurangen runt hörnet och åt, en lunch kostade mostvarande en tia ungefär, och var jättestora portioner och god mat!
Det som kan bli en liten fara när man åker iväg är om man ska testa något man inte känner igen, jag såg flera som drack något som hette flügel till maten, och den smakade ungefär som saft, och kostade inget till maten, så jag tog en jag med såklart. Det man inte förstod innan man ställde sig upp, var att det var frågon om röd vodka och red bull! Jag blev småfull kan jag tala om!! *skrattar*
Jag höll mig till cola eller vatten efter den dagen, men på kvällarna gick vi dit ibland och drack lite flügel, eller så åkte vi till ett disco/nattklubbsställe mitt inne i skogen där alla traktens hästskötare alltid hängde på kvällarna. Jättekul, verkligen!
En enda gång hade jag problem i Belgien, och det var när jag skulle köpa nässpray och ingen kunde hänga med till apoteket. Jag fick gissa och gick dit jag hade förstått att det skulle vara, och gick in i flera små affärer på vägen, och frågade efter the pharmacy, men ingen fattade något alls, så jag fick stå och gestikulera hejvilt för att de slutligen skulle få insikt i att det var apoteket jag menade. Det ironiska var att det hette just "apoteek" på flamländska, haha.
Men det gick ju bra i slutänden :o)
På det stora hela så tycker jag att det är en positiv upplevelse att åka utomlands och jobba med hästar, visst är det snabbare tempo och mer disciplin och mer noggrannhet inblandat, men samtidigt så är det en bättre lagkänsla, alla hjälper alla, åtminstone var det så där jag var. Man blev väldigt omhändertagen och det var lätt att komma in i rutinerna. Har man bara en bra kunskap i engelska så klarar man sig säkerligen bra i de flesta lägen!
Detta var MIN syn på hur det var att komma till ett annat land!
Nåja, Mamanda skriver såhär:
Jag har själv funderat på om jag ska våga åka till något annat land under en bestämd tid och ägna mig åt hästar, men min egen feghet och rädsla för ett annat liv har fått mig att ännu inte gjort det. Hur var det att komma till ett annat land sådär när man inte kände någon?
Mitt svar:
Jo självklart var det lite nervöst, bara att landa i Bryssel och sen inte ha en ANING om vem eller vilka som hämtar upp en är ju lite av en osäkerhetsfaktor. Men det gick bra, och jag är helt övertygad om att om någon betalar en flygbiljett åt dig, så lär de se till att du kommer på plats med :o)
Att komma till ett nytt land var både spännande och kul, just Belgien är ju inte så "engelsktalande" utan där pratar de Flamländska, som är någon slags korsning mellan tyska och franska, men det stall jag jobbade i drevs av människor från Nya Zeeland, och personalen var från norge, österrike, australien och england samt USA, så det var engelska som gällde från morgon till kväll. Eftersom jag alltid haft oerhört lätt för engelska så var det faktiskt så jag fick visa mitt pass för vissa inte trodde på att jag var svensk, haha.
Alla var trevliga, även om det såklart fanns en som var lite drygare än de andra, och ibland blev det lite missar i kommunikationen eftersom allting skulle gå så fort, och man var så van vid att alla visste saker. Det fanns en häst som hette Fancy som var livrädd för täcken, som skulle ut i hagen en regnig dag. Jag fick honom på min lott den här dagen eftersom hans ordinarie skötare var sjuk, och jag skulle lägga på regntäcke efter jag satt på benskydd och kratsat hovarna, och JÖSSES säger jag bara, det var TUR att jag bundit upp honom!! Han stegrade som en tok, och vi fick ta till bremsen för att få på täcket. Det var själva påläggningen han var rädd för, han hade tydligen fastnat någon gång för länge sedan, med lite bomull i öronen så gick det bra att ha täcket på sig sen..
Men just såna saker, de kunde jag uppleva som lite irriterande att man inte tog sig tid att berätta, fast samtidigt visste jag ju allt sånt om MINA sköthästar :o)
Över huvud taget tycker jag att det var bättre jobbstämning i Belgien än på många svenska ställen. Man hjälpte varandra, och det var mer "teamkänsla" än jag varit van vid. Det var också bättre förutsättningar för varje skötare att ta hand om sina hästar, då det var tillräckligt med personal. Om någon var sjuk så var det inte en katastrof, det fanns alltid någon som kunde hoppa in eller så delade vi andra på den personens hästar den tiden någon var sjuk.
Det var också väldigt bra att de hade folk anställda för mockning och ströande, eftersom det är en så stor del av skötarlivet annars, det tar mycket tid ifrån själva hästskötseln. Att alla gick ifrån och stallet låstes mellan 12 och 13 för lunch var en annan fördel, alla gick som regel till restaurangen runt hörnet och åt, en lunch kostade mostvarande en tia ungefär, och var jättestora portioner och god mat!
Det som kan bli en liten fara när man åker iväg är om man ska testa något man inte känner igen, jag såg flera som drack något som hette flügel till maten, och den smakade ungefär som saft, och kostade inget till maten, så jag tog en jag med såklart. Det man inte förstod innan man ställde sig upp, var att det var frågon om röd vodka och red bull! Jag blev småfull kan jag tala om!! *skrattar*
Jag höll mig till cola eller vatten efter den dagen, men på kvällarna gick vi dit ibland och drack lite flügel, eller så åkte vi till ett disco/nattklubbsställe mitt inne i skogen där alla traktens hästskötare alltid hängde på kvällarna. Jättekul, verkligen!
En enda gång hade jag problem i Belgien, och det var när jag skulle köpa nässpray och ingen kunde hänga med till apoteket. Jag fick gissa och gick dit jag hade förstått att det skulle vara, och gick in i flera små affärer på vägen, och frågade efter the pharmacy, men ingen fattade något alls, så jag fick stå och gestikulera hejvilt för att de slutligen skulle få insikt i att det var apoteket jag menade. Det ironiska var att det hette just "apoteek" på flamländska, haha.
Men det gick ju bra i slutänden :o)
På det stora hela så tycker jag att det är en positiv upplevelse att åka utomlands och jobba med hästar, visst är det snabbare tempo och mer disciplin och mer noggrannhet inblandat, men samtidigt så är det en bättre lagkänsla, alla hjälper alla, åtminstone var det så där jag var. Man blev väldigt omhändertagen och det var lätt att komma in i rutinerna. Har man bara en bra kunskap i engelska så klarar man sig säkerligen bra i de flesta lägen!
Detta var MIN syn på hur det var att komma till ett annat land!
Läsarfråga igen
Nu har jag fått en fråga av Freja. Hon skriver såhär:
Förresten, då skulle jag vilja passa på och fråga dig en sak!
Det är så att jag skulle vilja jobba för en tävlingsryttare utomlands. Men hur pass utbildad måste man vara för att få jobb på ett sådant ställe, asså måste man ha hästskötarexamen och sånna grejer?
Vad skulle vara de bästa förutsättningarna för att få jobba där? Är det bäst att ha jobbat hos en svensk tävlingsryttare först, så att man får känna på hur det är?
Har funderat på dessa frågorna ett tag och skulle bli jätteglad om du ville svara! :)
Mitt Svar:
Jag skulle rekommendera att du testar på hur det är att jobba för en svensk tävlingsryttare innan du åker utomlands. Nu vet jag inte hur gammal du är, men enligt mig så är man BÄST FÖRBEREDD FÖR FRAMTIDEN om man INTE pluggar en hästinriktad gymnasielinje. Detta på grund av att vad som helst kan hända. Man kan skada sig under hästarbetet, såpass illa så att man inte kan jobba med hästar mer på grund av skadorna. Man kan få barn och sen försvinner pappan ur ens liv, och som ensamstående är det inte särskilt praktiskt att jobba med hästar, eftersom vad som helst kan hända i ett stall som gör att man måste stanna längre än väntat.
En häst kan få kolik och man får stanna och gå med den kanske en hel kväll eller natt. Det kan bli översvämning i vattenkopparna så man får fixa hela stallet. Lektioner kan urarta om någon åker av väldigt illa, så man får stanna längre.. jag har själv upplevt allt detta och mycket annat, och att ringa dagis och säga "tyvärr jag måste stanna och vet inte hur länge" funkar inte riktigt..
DÄRFÖR rekommenderar jag alltid att man läser något bredare än en hästutbildning. Socionom, Ekonomi, Barn o Fritid, vad som helst, för att ha något att falla tillbaka på den dagen man inte kan jobba med hästar av något skäl, även om det bara är tillfälligt.
Att jag rekommenderar att man åker till en svensk tävlingsryttare först är för att det är säkrare än att åka utomlands. I andra länder gäller andra regler, och ska man hitta ett stall som behandlar sin personal bra så kan det ta tid. Lite motsägelsefullt så kan man säga att många större stall behandlar sin personal rätt illa då och då, jämfört med hur man behandlar hästarna.
Självklart är det inte så överallt, men det är väldigt hårda regler, hästens hälsa går före allt, man väntas offra allt för att hästen ska må bra och allting är väldigt noga, eftersom det ofta är såpass stora stall och kunder med mycket pengar som kommer väldigt ofta, därför är många av de utländska stallen in så kallat uppvisningsskick.
När jag själv jobbade i Belgien så fanns Norgers Prinsessa, Märtha Louise där hela tiden, eftersom hon hade sina hästar där och var tillsammans med en av de dåvarande cheferna, Bruce. Hon var väldigt trevlig och snäll, men hade som alla andra sina krav när det gällde hästarna, Lenaro skulle vara med i OS i Atlanta det året, så han var väl omhändertagen!! Samma sak gällde hennes andra häst, Halanta, som var halt just då jag var där. Det skulle vara ett visst minimimått av spån i hennes box för att hon skulle vilja ligga ner mycket och avlasta benet, och hon skulle ha benskydd på sig för att inte förvärra skadan och det ena med det tredje. Alla hästar skulle ha benskydd på sig så fort de lämnade boxen, och hovarna skulle kratsas direkt innan de gick ur sin box och direkt de kommit in i den.
När man kommer direkt från en ridskola och är van att hästarna inte har så mycket utrustning så är det en massa att tänka på, det är mycket som är annorlunda! Mycket av jobbet är att hålla stallet och området i uppvisningsskick. Täcken skulle borstas och tvättas efter fem dagars användning inne eftersom de var för spåniga annars. Träns skulle putsas och "lindas ihop" efter varje användning. Benskydd skulle tvättas allt som oftast även om de inte såg smutsiga ut, manar och svansar skulle trimmas, mular skulle rakas och så vidare i all evighet. Kul men aningen mer jobb än att "bara" sköta hästar. Det är HELT andra förväntningar i tävlings- och försäljningsstall, det är något man måste vara beredd på!
Att jobba är kul, men väldigt stressande; allting är klockat på sekunden, att sadla en häst ska ta si eller så lång tid, allting har en maxtid. Det blir lätt stressande när man inte är van. Är man sen inte så bra på engelska så kan det bli missförstånd och onödiga konflikter.
Så mitt förslag är att man testat hos en svensk som man kan göra sig förstådd med, innan man åker någonstans. jag åkte mer eller mindre av chock, och jag hade min hästskötarutbildning (obs, inte hästskötarexamen utan en gymnasieutbildning med ca 30 timmar per vecka i stallet på skoltid) i bagaget, plus ett antal praktiker och ca 15 års privat hästerfarenhet med ridskolelektioner, foderhästar och liknande.
Om du jobbar hos en svensk ett tag (minst ett år) och kommer bra överens med personen, så lovar jag att du hinner träffa en del utländska ridprofiler och mer eller mindre alltid så ställer "din" ryttare upp som referens när du vill söka dig vidare, förutsatt att du gjort ett bra jobb.
Tänk också på det här: Kolla vilka regler som gäller när du åker utomlands, det som gäller här gäller inte överallt. Plugga så du vet dina rättigheter innan du åker iväg, annars kan du råka bli utnyttjad på grund av att du inte vet dina rättigheter, man brukar få säga ifrån själv att man behöver eller vill ha ändringar som är enligt landets regler. Det kan vara allt ifrå hur lång arbetstid man har till vilken lön man har. Så kolla noga, det är din egen framtid det handlar om!!
Ring också runt och fråga duktiga hästmänniskor om du blir erbjuden jobb utan att själv söka det. Kolla alltid i den mån du kan, hur bra eller inte bra rykte stallet har och hur mn behandlar sin personal. Bara för att det handlar om en känd ryttare behöver det inte automatiskt betyda att personalen har ett bra avtal. Många jobbar gärna nästan gratis bara för att kunna säga att de jobbat hos någon känd ryttare. Det utnyttjas tyvärr.
Men precis som jag tidigare skrivit, testa lite, be att få resan betald och att få en provanställning på en viss tid. För mig var det inga problem, Anne ringde och bokade en flygbiljett och ringde tillbaka och gav mig bokningsnumret, jag ringde och kollade och biljetten var "pre-paid" alltså betald och klar. Det är ett tecken på seriösa stall! Att lägga ut tusentals kronor för att någon ska komma och testa på jobbet...
Jag hoppas detta svarar på några frågor!!
Lycka till!
Förresten, då skulle jag vilja passa på och fråga dig en sak!
Det är så att jag skulle vilja jobba för en tävlingsryttare utomlands. Men hur pass utbildad måste man vara för att få jobb på ett sådant ställe, asså måste man ha hästskötarexamen och sånna grejer?
Vad skulle vara de bästa förutsättningarna för att få jobba där? Är det bäst att ha jobbat hos en svensk tävlingsryttare först, så att man får känna på hur det är?
Har funderat på dessa frågorna ett tag och skulle bli jätteglad om du ville svara! :)
Mitt Svar:
Jag skulle rekommendera att du testar på hur det är att jobba för en svensk tävlingsryttare innan du åker utomlands. Nu vet jag inte hur gammal du är, men enligt mig så är man BÄST FÖRBEREDD FÖR FRAMTIDEN om man INTE pluggar en hästinriktad gymnasielinje. Detta på grund av att vad som helst kan hända. Man kan skada sig under hästarbetet, såpass illa så att man inte kan jobba med hästar mer på grund av skadorna. Man kan få barn och sen försvinner pappan ur ens liv, och som ensamstående är det inte särskilt praktiskt att jobba med hästar, eftersom vad som helst kan hända i ett stall som gör att man måste stanna längre än väntat.
En häst kan få kolik och man får stanna och gå med den kanske en hel kväll eller natt. Det kan bli översvämning i vattenkopparna så man får fixa hela stallet. Lektioner kan urarta om någon åker av väldigt illa, så man får stanna längre.. jag har själv upplevt allt detta och mycket annat, och att ringa dagis och säga "tyvärr jag måste stanna och vet inte hur länge" funkar inte riktigt..
DÄRFÖR rekommenderar jag alltid att man läser något bredare än en hästutbildning. Socionom, Ekonomi, Barn o Fritid, vad som helst, för att ha något att falla tillbaka på den dagen man inte kan jobba med hästar av något skäl, även om det bara är tillfälligt.
Att jag rekommenderar att man åker till en svensk tävlingsryttare först är för att det är säkrare än att åka utomlands. I andra länder gäller andra regler, och ska man hitta ett stall som behandlar sin personal bra så kan det ta tid. Lite motsägelsefullt så kan man säga att många större stall behandlar sin personal rätt illa då och då, jämfört med hur man behandlar hästarna.
Självklart är det inte så överallt, men det är väldigt hårda regler, hästens hälsa går före allt, man väntas offra allt för att hästen ska må bra och allting är väldigt noga, eftersom det ofta är såpass stora stall och kunder med mycket pengar som kommer väldigt ofta, därför är många av de utländska stallen in så kallat uppvisningsskick.
När jag själv jobbade i Belgien så fanns Norgers Prinsessa, Märtha Louise där hela tiden, eftersom hon hade sina hästar där och var tillsammans med en av de dåvarande cheferna, Bruce. Hon var väldigt trevlig och snäll, men hade som alla andra sina krav när det gällde hästarna, Lenaro skulle vara med i OS i Atlanta det året, så han var väl omhändertagen!! Samma sak gällde hennes andra häst, Halanta, som var halt just då jag var där. Det skulle vara ett visst minimimått av spån i hennes box för att hon skulle vilja ligga ner mycket och avlasta benet, och hon skulle ha benskydd på sig för att inte förvärra skadan och det ena med det tredje. Alla hästar skulle ha benskydd på sig så fort de lämnade boxen, och hovarna skulle kratsas direkt innan de gick ur sin box och direkt de kommit in i den.
När man kommer direkt från en ridskola och är van att hästarna inte har så mycket utrustning så är det en massa att tänka på, det är mycket som är annorlunda! Mycket av jobbet är att hålla stallet och området i uppvisningsskick. Täcken skulle borstas och tvättas efter fem dagars användning inne eftersom de var för spåniga annars. Träns skulle putsas och "lindas ihop" efter varje användning. Benskydd skulle tvättas allt som oftast även om de inte såg smutsiga ut, manar och svansar skulle trimmas, mular skulle rakas och så vidare i all evighet. Kul men aningen mer jobb än att "bara" sköta hästar. Det är HELT andra förväntningar i tävlings- och försäljningsstall, det är något man måste vara beredd på!
Att jobba är kul, men väldigt stressande; allting är klockat på sekunden, att sadla en häst ska ta si eller så lång tid, allting har en maxtid. Det blir lätt stressande när man inte är van. Är man sen inte så bra på engelska så kan det bli missförstånd och onödiga konflikter.
Så mitt förslag är att man testat hos en svensk som man kan göra sig förstådd med, innan man åker någonstans. jag åkte mer eller mindre av chock, och jag hade min hästskötarutbildning (obs, inte hästskötarexamen utan en gymnasieutbildning med ca 30 timmar per vecka i stallet på skoltid) i bagaget, plus ett antal praktiker och ca 15 års privat hästerfarenhet med ridskolelektioner, foderhästar och liknande.
Om du jobbar hos en svensk ett tag (minst ett år) och kommer bra överens med personen, så lovar jag att du hinner träffa en del utländska ridprofiler och mer eller mindre alltid så ställer "din" ryttare upp som referens när du vill söka dig vidare, förutsatt att du gjort ett bra jobb.
Tänk också på det här: Kolla vilka regler som gäller när du åker utomlands, det som gäller här gäller inte överallt. Plugga så du vet dina rättigheter innan du åker iväg, annars kan du råka bli utnyttjad på grund av att du inte vet dina rättigheter, man brukar få säga ifrån själv att man behöver eller vill ha ändringar som är enligt landets regler. Det kan vara allt ifrå hur lång arbetstid man har till vilken lön man har. Så kolla noga, det är din egen framtid det handlar om!!
Ring också runt och fråga duktiga hästmänniskor om du blir erbjuden jobb utan att själv söka det. Kolla alltid i den mån du kan, hur bra eller inte bra rykte stallet har och hur mn behandlar sin personal. Bara för att det handlar om en känd ryttare behöver det inte automatiskt betyda att personalen har ett bra avtal. Många jobbar gärna nästan gratis bara för att kunna säga att de jobbat hos någon känd ryttare. Det utnyttjas tyvärr.
Men precis som jag tidigare skrivit, testa lite, be att få resan betald och att få en provanställning på en viss tid. För mig var det inga problem, Anne ringde och bokade en flygbiljett och ringde tillbaka och gav mig bokningsnumret, jag ringde och kollade och biljetten var "pre-paid" alltså betald och klar. Det är ett tecken på seriösa stall! Att lägga ut tusentals kronor för att någon ska komma och testa på jobbet...
Jag hoppas detta svarar på några frågor!!
Lycka till!
Läsarfråga
Jag fick en fråga av Johanna som jag ska försöka besvara så gott jag kan :o)
Hej, Har en fråga.
Jag är medryttare på ett 10årigt varmblod. Kommer från ett travstall men kunde inte bli startad pga rädsla för sulkyn. Han blir inte alls riden mycket. Det är nästan bara jag som rider och ägaren några gånger i månaden och hennes barn någon gång ibland. Jag är där ca 1-3 ggr i veckan.
Senast jag var där var Torsdags, Då han nu står i sommar hagen är det svårt att se honom (mkt skog). Jag ropade o så för att han skulle komma. Vanligtvis brukar kan komma lugnt i skritt o stanna så jag är tvungen att gå fram sista biten, men den här gången, han rusade i trav emot mig, trodde att han inte skulle stanna och han bara utstrålade överlycklighet.
När jag sedan kommer in i stallet och kollar i "ridboken" så ser jag att jag var den som red honom senast, och det var nästan 1½ vecka innan. Och nu när det är sommar har inte jag tid heller att komma varje vecka.
Och idag när jag smsade ägaren för att fråga om jag kunde komma förbi i morgon så sa hon att det gick bra och att hon inte har haft tid att rida sen sist jag var där ( 1v sen) så att han har lite semester nu.
Men då har han haft väääldigt lång semester. Började i dec och sen då har han bara ridits MAX 3 ggr veckan. Och det som är nämnvärt är att hon har stallet 20meter från hennes hus. Hur kan man inte "ha tid" att inte rida ngr små pass i veckan så han iaf är lite sysselsatt?! Jag är inte alls direkt kunnig om hästars behov eftersom jag nästan bara varit på ridskola. Så min fråga är om han inte rids för lite? Hoppas du har något bra svar :)
Mitt svar:
En häst som inte rids mår egentligen inte dåligt av det, däremot är det väldigt lätt att de få gånger den verkligen rids, så överarbetas den. Jag hade i din situation försökt sätta mig ner öga mot öga med hästens ägare och pratat igenom noga hur ofta hästen ska jobba och vem som ska göra vad och när. Detta för att hästen kan få förslitningsskador och även börja ogilla att bli riden om det varje gång ska gå flera dagar mellan passen, och sen får den gå en timme eller mer utan att vara van att ridas. Det är inte snällt att rida en häst så. De är vanedjur och vill ha rutiner, allt ifrån frukosthavre klockan sju till ridpass som är lika långa på ett ungefär.
Prata med ägaren om din oro, säg inte att du vill att hon gör mer, säg istället att du är lite orolig för att hästen får stå så länge mellan gångerna, och att du inte vill att den skadas. Fråga om ni kan göra upp fasta dagar då du har hand om hästen och dagar då hon sköter träningen, jag misstänker att det är en stressad person som äger den här hästen. Det blir lätt så att hästen hamnar i skymundan om man inte hinner med riktigt, och det är ju praktiskt att ha den i hage och inte behöva bry sig..
Har du möjlighet så kanske du kan fråga om du får ha den på foder och flytta den till en ridskola eller något som är nära dig, så du kan komma till den dagligen? Då kan du också lägga upp ridningen som du känner är bra. Prata gärna med en instruktör som ser hästen och kan avgöra hur vältränad eller otränad den egentligen är, det är alltid svårt att uttala sig om träning av hästar utan att själv se och känna på dem nämligen, det är lätt att det blir fel..
Be om hjälp av någon kunnig hästmänniska att lägga upp ett igångsättningsprogram för just den här hästen!
Vad du än gör, så rid inte "som vanligt" de få gånger du rider om du inte kan rida regelbundet, hästen kanske tycker att det är jätteskoj, men hur skoj är det när senor svullnar upp, ryggen värker eller den börjar sloka med huvudet av trötthet efter ridningen? Ta det lugnt, mycket skritt, långa skritturer till en början, med korta långsamma travpass på mjukt underlag, det kan vara en bra början!
Jag hoppas att mitt svar ger någon hjälp. Återkom gärna med rapport om hur det gått!!
Hej, Har en fråga.
Jag är medryttare på ett 10årigt varmblod. Kommer från ett travstall men kunde inte bli startad pga rädsla för sulkyn. Han blir inte alls riden mycket. Det är nästan bara jag som rider och ägaren några gånger i månaden och hennes barn någon gång ibland. Jag är där ca 1-3 ggr i veckan.
Senast jag var där var Torsdags, Då han nu står i sommar hagen är det svårt att se honom (mkt skog). Jag ropade o så för att han skulle komma. Vanligtvis brukar kan komma lugnt i skritt o stanna så jag är tvungen att gå fram sista biten, men den här gången, han rusade i trav emot mig, trodde att han inte skulle stanna och han bara utstrålade överlycklighet.
När jag sedan kommer in i stallet och kollar i "ridboken" så ser jag att jag var den som red honom senast, och det var nästan 1½ vecka innan. Och nu när det är sommar har inte jag tid heller att komma varje vecka.
Och idag när jag smsade ägaren för att fråga om jag kunde komma förbi i morgon så sa hon att det gick bra och att hon inte har haft tid att rida sen sist jag var där ( 1v sen) så att han har lite semester nu.
Men då har han haft väääldigt lång semester. Började i dec och sen då har han bara ridits MAX 3 ggr veckan. Och det som är nämnvärt är att hon har stallet 20meter från hennes hus. Hur kan man inte "ha tid" att inte rida ngr små pass i veckan så han iaf är lite sysselsatt?! Jag är inte alls direkt kunnig om hästars behov eftersom jag nästan bara varit på ridskola. Så min fråga är om han inte rids för lite? Hoppas du har något bra svar :)
Mitt svar:
En häst som inte rids mår egentligen inte dåligt av det, däremot är det väldigt lätt att de få gånger den verkligen rids, så överarbetas den. Jag hade i din situation försökt sätta mig ner öga mot öga med hästens ägare och pratat igenom noga hur ofta hästen ska jobba och vem som ska göra vad och när. Detta för att hästen kan få förslitningsskador och även börja ogilla att bli riden om det varje gång ska gå flera dagar mellan passen, och sen får den gå en timme eller mer utan att vara van att ridas. Det är inte snällt att rida en häst så. De är vanedjur och vill ha rutiner, allt ifrån frukosthavre klockan sju till ridpass som är lika långa på ett ungefär.
Prata med ägaren om din oro, säg inte att du vill att hon gör mer, säg istället att du är lite orolig för att hästen får stå så länge mellan gångerna, och att du inte vill att den skadas. Fråga om ni kan göra upp fasta dagar då du har hand om hästen och dagar då hon sköter träningen, jag misstänker att det är en stressad person som äger den här hästen. Det blir lätt så att hästen hamnar i skymundan om man inte hinner med riktigt, och det är ju praktiskt att ha den i hage och inte behöva bry sig..
Har du möjlighet så kanske du kan fråga om du får ha den på foder och flytta den till en ridskola eller något som är nära dig, så du kan komma till den dagligen? Då kan du också lägga upp ridningen som du känner är bra. Prata gärna med en instruktör som ser hästen och kan avgöra hur vältränad eller otränad den egentligen är, det är alltid svårt att uttala sig om träning av hästar utan att själv se och känna på dem nämligen, det är lätt att det blir fel..
Be om hjälp av någon kunnig hästmänniska att lägga upp ett igångsättningsprogram för just den här hästen!
Vad du än gör, så rid inte "som vanligt" de få gånger du rider om du inte kan rida regelbundet, hästen kanske tycker att det är jätteskoj, men hur skoj är det när senor svullnar upp, ryggen värker eller den börjar sloka med huvudet av trötthet efter ridningen? Ta det lugnt, mycket skritt, långa skritturer till en början, med korta långsamma travpass på mjukt underlag, det kan vara en bra början!
Jag hoppas att mitt svar ger någon hjälp. Återkom gärna med rapport om hur det gått!!
