Jag åker iväg en vecka ungefär, så det blir inget bloggat, för tar vi med datorn så blir det bara en massa hängande där istället för att upptäcka världen och umgås med släkten. Alltså, ses om någon vecka. Ha det bra alla!

När det är strålande sol och lagom varmt, omkring 20 grader, då kan jag verkligen bli akut ridsugen. Men när det regnar och blåser småspik och är halt eller geggigt, då kan jag garantera att jag inte är avundsjuk på alla de som jobbar med hästar! Jag vet vad det innebär av stelfrusna fingrar, geggiga och blöta täcken och hästar, broddande och isgator mellan stall och hage, samt påtvingade skritturer på grund av dåligt underlag.
ÄNDÅ, trots att det är så mycket jobb och små jobbiga faktorer, så har jag jobbat med hästar i många år utan att tänka på att lägga ner förrän jag fick barn.. Hur kommer det sig?
Vad är det som drar så otroligt med just hästar, att man är beredd att trotsa väder och vind dag efter dag och masa sig iväg till stallet supertidigt fastän sängen är varm och skön?
Vad tror ni, läsarna?

Skriv gärna en åsikt i frågan som en kommentar!!

Vill bara påminna er, har ni sett att det finns ett forum på högerkanten? Klicka på bilden med den vita hästen för att komma dit. Presentera era bloggar eller prata om dagens frågor eller ställ en själv, t ex.
Kom igen nu!!

Jag fick en fråga om man kan leta reda på en häst som man sålt utomlands. Jo, det går, det gör det, men det är inte alltid så lätt eftersom vissa stall byter namn på sina hästar. Om de registreras om i ett annat namn så försvåras ju letandet, men mitt huvudsakliga tips är att man kontaktar personen man sålde hästen till och frågar om man kan få information om var hästen hamnade efter man själv sålde den, det är nog det bästa sättet skulle jag gissa. Större och mer seriösa hästhandlare ser till att ha kvar papper för att eventuella frågor ska kunna besvaras, och många av dem filmar sina hästar också, och man brukar kunna få en kopia på filmen, inte bara om man ska köpa en häst, utan även om man själv förklarar att man inte hade möjlighet att filma den när man ägde den.

Nu kanske någon undrar varför man byter namn på hästar?
Tja, varför vet jag egentligen inte, men många av hästarna som var i Belgien hade ett "stallnamn" och ett officiellt namn som stod i programmen på tävlingar och liknande. Ett exempel var Lenaro, som för oss som jobbade i stallet kallades för Casper. Men vissa hästar hade sina vanliga namn kvar även när man pratade om dem i stallet, t ex Halanta. Hon var Halanta även när man läste på listan vilka som skulle in i skrittmaskinen eller ut i hagen, likväl som hon hette Halanta på tävlingsbanorna.
Det är ju rätt vanligt att man ändrar "tilltalsnamnet" på hästen, min gamla instruktör köpte en häst några veckor innan sin död, och den hästen hette A´la Suede, och det kan man ju inte gapa på hästen i hagen, så allmänt sett kallades hon Svea.
Generellt sett så är det nog så att ju längre namn, desto större chans att man skaffar ett smeknamn till hästen. Av praktiska skäl.

Tänk om man kunde säga så när man blev sjuk och jobbade med hästar? Kommer på måndag, tack och hej.
Nu jobbar jag inte längre med hästar, så nu KAN jag säga det, men det är inte så poppis när man har hästar som yrke.
Nåja. Jag är inte helt hundra, och återkommer troligen på måndag. Trevlig helg alla!

Jag har fått en fråga till mailadressen ([email protected]) där man undrar hur en vanlig dag i en hästskötares liv kan se ut. Först vill jag påpeka att det är VÄLDIGT olika beroende på vad för typ av stall man jobbar i, vissa har massor av hästar att sköta medan andra har några få, sen beror det också på vilken arbetsgivare man har.. Men här kommer några exempel på vanliga dagar i stall jag varit i.

Hopp- och försäljningsstall Sverige med ca 16 hästar.
07.00 Morgonfodring. Därefter frukost för mig.
08.00 Utsläpp av de hästar som inte ska ridas på förmiddagen och morgonmockning.
10.00 Rykt och koll av de första två hästar som ska ridas av ägaren och mig. Vad för träning det är beror på ett tidigare fastställt träningsschema som finns på en whiteboardtavla i stallet och i varje hästs egen pärm.
12.00 Dagens första hästar är ridna och skötta och har fått gå ut i hagen igen. Lunch-hö fodras i hagarna, därefter lunch för mig.
13.30 Nästa häst görs i ordning för ridning. Ridpassen är alltid 1 timme per häst, om träningen inte är att longera hästen, då gäller ca 20-30 minuter per häst. All longering sker i inhägnat område/ridhus av säkerhetsskäl.Man är heller inte ensam när man rider om något skulle hända.
15 00 Fodra middag åt hästarna samt gör i ordning ev tvätt som ska fixas, täcken, vojlockar, benlindor osv. Smörja lite utrustning.
16 00 Hästarna kommer in från hagen och äter tidig middag. Besikta hagarna vid insläpp så inget skadats. Visitera alla hästar och borsta av dem som inte blivit ridna, ta av benskydd och täcken.
17 30 Unghästutbildning och privatlektioner i ridhus och på ridbana fram till 20 30 ca. Visning av saluhästar vissa dagar.
Hovslagare och massageterapeut samt andra hästmänniskor kommer som regel mitt på dagen.
21 00 Kvällsfodring, sopning och stängning av stallet vanliga dagar.


Ridskolestall Sverige med 37 hästar varav 15 privathästar:
06.30 Morgonfodring och täckesbyte (vid dåligt väder eller om hästägare bett om hjälp).
07.30-11.00 Utsläpp i hagar, mockning och ströande. Krattande av spångångar samt sopning
10 00 Handikapplektion, tre hästar ska vara kvar inne och vara sadlade och tränsade kl 10 00.
11.00 Stallet klart. Krossa havre så det finns klart till nästa fodring samt fylla på hövagnen.
11.30 Sopa läktare i båda ridhusen, städa toaletter och cafeteria.
12.30 -13 00 Snabblunch medan planering av kvällens lektioner pågår.
13.00-15.00 Rida tillridningshästar eller utbilda unghästar som ska vara med på lektioner framöver.
15.00 Dela ut hästar inför kvällens lektioner och ta in hästar från hagarna. Täckesbyte på vissa. Visitation av ridskolehästar inför lektionerna.
16.00 Dagens första lektion börjar.
17.00 Dagens andra lektion börjar.
18.00 Paus-kolla så att stallvärdar infunnit sig och börjar mocka omkring 18-18.30 Annars ta en snabbmockning själv.
19.00 Dagens tredje lektion,
20.00-21.00 Dagens sista lektion. Försök få hjälp att kvällsfodra och mockat hos de hästar som inte gått lektion för att underlätta morgonmockningen en aning.
22.00 Fyll på hökärran och krossa havre samt fyll på krafft i skottkärra som förberedelse för morgonfodring. Kolla alla boxar, inga grimmor på och stängda dörrar, sätt upp kedjor och stäng transportörens lucka samt lås överallt, kolla så alla spilthästar sitter fast, sopa stallgångarna och släck.
23.00 Godnatt.

Travstall 20 hästar Sverige
07.00 Morgonfodring och utsläpp av de som ej ska köras förmiddag
08 00 Mockning och strö, sopning.
09.30 ca Ridträning av vissa travare, körträning av andra, allt enligt schema. Pågår till 13.00
13.00 Lunchfodring och lunch för mig!
14.30 insläpp av hästar, skötsel av de som ej jobbat, visitation av övriga.
15 00 Packa o lasta inför ev tävling
16 00 Smörjning, unghästträning som t ex inkörning, verkning och sociala aktiviteter som promenad och borstning.
18 00 kvällsfodring kraftfoder
20 00 kvällsfodring hö, förberedelser inför morgonfodring och ev hemkomst under natten med täcken på plats och liknande.
Stallet stängs, men hästar på tävling kommer hem mellan 00-02 00 ca.

Hoppas detta gav en insikt i hur det kan gå till!

Eftersom det är söndag idag så har jag inte brytt mig om att uppdatera bloggen idag. Någon dag ska vara vilodag, oavsett vad man gör, och jag väljer att ta ledigt en lördag eller söndag per vecka, men jag är tillbaka imorgon igen.
Skriv gärna vad du vill läsa om då, i kommentarerna här nedanför!!

Det finns ju tider på året då det kan vara svårt att kunna få rida, sommaren kan vara lite smått besvärlig om man inte ska på ridläger eller jobbar med hästar, eftersom många privathästar är på sommarbete, och samma gäller för ridskolehästarna.

Får man då abstinens, så kan man alltid spela hästspel. Jag har insett att väldigt många av de hästspel som finns på marknaden är för mindre barn, men det finns faktiskt några som är lite svårare, och som riktar sig till något äldre publik.

Det allra bästa som jag har spelat är till WII och heter My Horse And Me. Det finns en tvåa också, men den är mycket barnsligare än ettan, av någon anledning. Det tog mig en dag att spela ut hela det spelet, tyvärr, medan jag ännu inte spelat ut ettan, kanske till viss del för att min käre som kommit in i bilden och raderat min profil ungefär tio gånger när jag varit på sista klassen, men ändå. Det är mycket mer utmaning!

Just WII ger en väldigt bekant spelkänsla för en ryttare, eftersom man styr med en kontroll i varje hand, och ska man åt höger, så vickar man kontrollen åt höger, ska man stanna så tar man ett "tygeltag" uppåt/bakåt. Bra närvarokänsla alltså.

Banorna kan vara en aning knepiga, och det är inte så bra beskrivet hur man styr sin figur i manualen, men får man träna lite så går det bra. Det sitter i ryggraden sen när man spelat en stund.

I spelet finns också rätt roliga minispel, som att jaga bort höns från majs och samla in majsen, eller att ha en "pengahoppning", där man hoppar över hinder och får pengar för varje hinder, som försvinner om man river. När man samlat ihop rätt summa ska man lämna det på ett ställe, och går vidare till nästa nivå. Det finns fler minispel, men de två jag nämnt är mina favoriter!

Här är en video från spelet förresten: (Ataris egen reklamvideo)

Om man ska gå på vad som önskas i annonser där man söker hjälp i stall, så ska den idealiska hästskötaren ha MÅNGA egenskaper. Här är en lista på de vanligaste kraven:

• Över 18 år
• Rökfri
• Har körkort
• Flexibel
• Pålitlig
• Ambitiös
• Kan rida bra
• Van att hantera både unghästar, hingstar och tävlingshästar samt gamla lugna hästar
• Morgonpigg
• Har ingen egen häst att ta med
• Tålig, alltså tål att jobba långa pass under jobbiga förhållanden, t ex regn och snö osv
• Målmedveten

Sen finns då listan som är outtalad, den som alla vill att hästskötaren ska ha många egenskaper ifrån, men som ingen någonsin skulle skriva i en annons, det ska liksom bara falla sig naturligt för den som får jobbet att vara mycket av detta:

• Duktig på att ta initiativ utan tillsägelse. Alla vet att vissa saker måste göras. Laga staket, rensa ogräs runt ridhuset, skrubba boxväggar och galler, smörja varenda pinal. Ingen vill göra det. Börjar man (och ännu hellre, slutför man något) ta tag i sådant så blir man mäkta populär, så länge det inte inkräktar på skötarens ordinarie jobb. Risken är att man får fortsätta göra allt "skitjobb", men man får pluspoäng!
• Håller tyst. När ryttaren/hästägaren skäller ut skötaren för att ridningen går dåligt svarar man inte emot utan låter det rinna av som vatten på en gås, istället för att skälla tillbaka eller svara emot alternativt ifrågasätta ägaren/ryttaren.
• Uthållig. Att gå upp sex på morgonen och sköta om20-30 hästar och sedan rida fem-åtta av dem, för att sedan hålla fyra ridlektioner på kvällen och slutligen göra kvällssysslorna i stallet, allt utan rast och med bara några mackor i magen, kan vara ett bra exempel på en riktigt uthållig människa. Sen att det inte är vare sig hälsosamt eller bra är en annan historia.
• Självgående. Bara för att en arbetsuppgift är klar betyder det inte att det inte finns mer att göra. En självgående person tar tag i nästa sak, oavsett om det är att rulla upp benlindor eller borsta täcken inför tvätt eller stängsla en ny hage. Vem behöver vänta på instruktioner?
• Låga krav. Bara för att det stod "mycket ridning" i annonsen betyder inte det att det kan bli så, av olika skäl. En person med låga krav struntar i att ridningen är obefintlig, trots löften. Om hästarna är sjuka på något vis är det acceptabelt, men många gånger handlar det om att personen som ska vara instruktör omprioriterat, fast det kommer ju andra gånger, det är inte så noga att få det man blivit lovad..
• Positiv. Detta kan stå med i annonsen, men det menas inte som det låter. En positiv person är en som ser möjligheter där andra ser svårigheter. En positiv person är en sån som startar dagen med ett leende trots att hela stallet svämmats över under natten. Istället för att sucka djupt och släppa ut och fodra hästarna för att sedan ta itu med stallet under funderingar på HUR man ska få det torrt och okej innan ridskolebarnen kommer, så tänker en positiv person istället "YES, nu är det läge att träna armarna, utan att betala på gymmet! Nu är det bara 29 boxar kvar att tömma och fylla med torrt spån innan ridskolan börjar, istället för 30!"
• Antar utmaningar. En person som antar utmaningar är den där som gärna sätter sig på stallets avkastarkung med ett leende.Eller bestämmer sig för att lasta av 3 ton hö själv eftersom alla andra är strängt upptagna med annat. Eller  liknande. Envis och ambitiös, blandat med lite galna drag är nog en bra beskrivning av den här personen.

Som att det inte skulle vara svårt nog att kvala in på den första listan, så väntas man också vara med på den andra.. Förr eller senare inser man det!

Nu har jag tagit i rätt mycket på andra listan, men det finns ganska gott om folk som UPPSKATTAR om man har sådana egenskaper med, på fullt allvar :o)
Hur många av egenskaperna har DU?

Järvsöfaks är sannerligen ingen vanlig häst. Nu ska han starta på Årjängstravet ikväll, och förhoppningen är att han vinner, så klart! Sen är han bara tre lopp ifrån att få seger nummer 200 och man vill starta honom i Kallblods-SM och se om han kan vinna ett tionde SM-guld.
Jag skulle inte bli förvånad om han klarar det, den fantastiske lille Faksen!! Han är min favorit när det gäller kallblodstravare, precis som Troll Jahn var innan honom!
Läs mer om Järvsöfaks rekordjakt här!

En person som varit min förebild i mycket när det gäller hästar är Staffan Strandberg. Hans mamma, Christina, var en av initiativtagarna till handikappridning i Sverige. Han själv har varit ordförande i SRR, Svenska Ridlägerarrangörers Riksförbund. Han har tävlat internationellt i distansritt, och är A-tränare i distans och är även utbildad hovslagare och har ridit både hoppning och dressyr och är tränare även i det.
Hans fru Åsa är också hon tränare, fast i hoppning.

Staffan har förutom att leda ridlägergården Nybyggets verksamhet år efter år, även varit ridskolechef i Vingåker, det var där jag först träffade honom. När han lämnade tjänsten så försvann de flesta av hästarna med honom, men man hyrde in hästar ifrån bland annat Finntorps Gård. Staffans hästar lämnades ut på foder under vinterhalvåret och kom tillbaka för att jobba på ridlägren.

Han har även fött upp ett stort antal hästar, både ponnyer och stora hästar, och flera av dem har arit korsningar mellan t ex araber och något annat. En av dem var Selene, en "olyckshändelse" med halvblodsstoet Swedish Girl som mamma, och nordsvensken Fjalar som pappa.
Selenes mamma var utlånad på foder, och en då tvåårig hingst hoppade sig igenom hagarna för att komma till Flicka, som mammman kallades. Resultatet Selene fick sedan bo och utbildas hos Staffan, och gick med på ridläger ett par år innan de som hade hennes pappa fick henne på grund av att hon tyckte livet som ridskolehäst var trist. Staffan ser hellre till hästens bästa än att han tjänar pengar, även om man naturligtvis behöver pengar för att få en hästverksamhet att gå ihop.

Tyvärr hade inte ägaren till Selene och hennes pappa riktigt tiden att rida henne, så i slutänden fick jag henne på foder. Jag hade träffat henne hos Staffan förut, och visste att hon var rätt välutbildad, och perfekt byggd för hoppning, så jag hade Selene på foder ett tag innan en annan tjej fick ta över henne pga att jag fick ett alldeles för krävande jobb i en djuraffär! Jag hann inte med henne helt enkelt.


Tyvärr lever inte Selene längre, hon skadade sig så kraftigt att hon fick avlivas, men hon var helt klart en trevlig häst, jag hade själv lite fördomar mot att korsningar kunde vara bra hästar, åtminstone när det gällde nordsvensk inblandning. Men Staffan lärde mig en sak: Ha ALDRIG förutfattade meningar om en häst. Den fulaste lilla häst du sett kan vara den BÄSTA hästen för sin uppgift!  När det gällde Selene så var inte ridskolelivet hennes grej, men hon var desto bättre som hopphäst och westernhäst. Såvida hästen inte är direkt felbyggd, så finns det ett användningsområde för den, oavsett stam!

Jag har lärt mig massor av annat av Staffan också, jag har varit där på flera praktiker och fått vara med honom bland annat som groom (skötare) på SM i Distansritt när han deltog med Maradon (som senare såldes för sjusiffrigt belopp till någon shejk) 1997 och knep silvret i lag, trots att en häst i deras lag uteslöts ur tävlingen på grund av blåsljud på hjärtat.

Titta gärna in på Nybyggets sida på nätet, så kan du läsa mer om Staffan och Åsa och om Nybygget!
Det är ett ställe jag verkligen rekommenderar!

För alla er som undrar, så ligger forumet länkat i bilden på den vita hästen till höger. Adressen till forumet är Http://hastskotarliv.forum24.se om ni inte ser hästen på högersidan (ovanför email och bloglovin' knapparna)

Hoppas fler vill gå med, lägg gärna in era bloggar där t ex!

Jo jag vet, grammatiken var inte den bästa i överskriften. Men det är ju bara EN fråga..*ler*
Nåja, Mamanda skriver såhär:

Jag har själv funderat på om jag ska våga åka till något annat land under en bestämd tid och ägna mig åt hästar, men min egen feghet och rädsla för ett annat liv har fått mig att ännu inte gjort det. Hur var det att komma till ett annat land sådär när man inte kände någon?

Mitt svar:
Jo självklart var det lite nervöst, bara att landa i Bryssel och sen inte ha en ANING om vem eller vilka som hämtar upp en är ju lite av en osäkerhetsfaktor. Men det gick bra, och jag är helt övertygad om att om någon betalar en flygbiljett åt dig, så lär de se till att du kommer på plats med :o)

Att komma till ett nytt land var både spännande och kul, just Belgien är ju inte så "engelsktalande" utan där pratar de Flamländska, som är någon slags korsning mellan tyska och franska, men det stall jag jobbade i drevs av människor från Nya Zeeland, och personalen var från norge, österrike, australien och england samt USA, så det var engelska som gällde från morgon till kväll. Eftersom jag alltid haft oerhört lätt för engelska så var det faktiskt så jag fick visa mitt pass för vissa inte trodde på att jag var svensk, haha.

Alla var trevliga, även om det såklart fanns en som var lite drygare än de andra, och ibland blev det lite missar i kommunikationen eftersom allting skulle gå så fort, och man var så van vid att alla visste saker. Det fanns en häst som hette Fancy som var livrädd för täcken, som skulle ut i hagen en regnig dag. Jag fick honom på min lott den här dagen eftersom hans ordinarie skötare var sjuk, och jag skulle lägga på regntäcke efter jag satt på benskydd och kratsat hovarna, och JÖSSES säger jag bara, det  var TUR att jag bundit upp honom!! Han stegrade som en tok, och vi fick ta till bremsen för att få på täcket. Det var själva påläggningen han var rädd för, han hade tydligen fastnat någon gång för länge sedan, med lite bomull i öronen så gick det bra att ha täcket på sig sen..
Men just såna saker, de kunde jag uppleva som lite irriterande att man inte tog sig tid att berätta, fast samtidigt visste jag ju allt sånt om MINA sköthästar :o)

Över huvud taget tycker jag att det var bättre jobbstämning i Belgien än på många svenska ställen. Man hjälpte varandra, och det var mer "teamkänsla" än jag varit van vid. Det var också bättre förutsättningar för varje skötare att ta hand om sina hästar, då det var tillräckligt med personal. Om någon var sjuk så var det inte en katastrof, det fanns alltid någon som kunde hoppa in eller så delade vi andra på den personens hästar den tiden någon var sjuk.
Det var också väldigt bra att de hade folk anställda för mockning och ströande, eftersom det är en så stor del av skötarlivet annars, det tar mycket tid ifrån själva hästskötseln. Att alla gick ifrån och stallet låstes mellan 12 och 13 för lunch var en annan fördel, alla gick som regel till restaurangen runt hörnet och åt, en lunch kostade mostvarande en tia ungefär, och var jättestora portioner och god mat!

Det som kan bli en liten fara när man åker iväg är om man ska testa något man inte känner igen, jag såg flera som drack något som hette flügel till maten, och den smakade ungefär som saft, och kostade inget till maten, så jag tog en jag med såklart. Det man inte förstod innan man ställde sig upp, var att det var frågon om röd vodka och red bull! Jag blev småfull kan jag tala om!! *skrattar*
Jag höll mig till cola eller vatten efter den dagen, men på kvällarna gick vi dit ibland och drack lite flügel, eller så åkte vi till ett disco/nattklubbsställe mitt inne i skogen där alla traktens hästskötare alltid hängde på kvällarna. Jättekul, verkligen!

En enda gång hade jag problem i Belgien, och det var när jag skulle köpa nässpray och ingen kunde hänga med till apoteket. Jag fick gissa och gick dit jag hade förstått att det skulle vara, och gick in i flera små affärer på vägen, och frågade efter the pharmacy, men ingen fattade något alls, så jag fick stå och gestikulera hejvilt för att de slutligen skulle få insikt i att det var apoteket jag menade. Det ironiska var att det hette just "apoteek" på flamländska, haha.
Men det gick ju bra i slutänden :o)

På det stora hela så tycker jag att det är en positiv upplevelse att åka utomlands och jobba med hästar, visst är det snabbare tempo och mer disciplin och mer noggrannhet inblandat, men samtidigt så är det en bättre lagkänsla, alla hjälper alla, åtminstone var det så där jag var. Man blev väldigt omhändertagen och det var lätt att komma in i rutinerna. Har man bara en bra kunskap i engelska så klarar man sig säkerligen bra i de flesta lägen!

Detta var MIN syn på hur det var att komma till ett annat land!

Nu har jag fått en fråga av Freja. Hon skriver såhär:

Förresten, då skulle jag vilja passa på och fråga dig en sak!
Det är så att jag skulle vilja jobba för en tävlingsryttare utomlands. Men hur pass utbildad måste man vara för att få jobb på ett sådant ställe, asså måste man ha hästskötarexamen och sånna grejer?
Vad skulle vara de bästa förutsättningarna för att få jobba där? Är det bäst att ha jobbat hos en svensk tävlingsryttare först, så att man får känna på hur det är?
Har funderat på dessa frågorna ett tag och skulle bli jätteglad om du ville svara! :)

Mitt Svar:
Jag skulle rekommendera att du testar på hur det är att jobba för en svensk tävlingsryttare innan du åker utomlands. Nu vet jag inte hur gammal du är, men enligt mig så är man BÄST FÖRBEREDD FÖR FRAMTIDEN om man INTE pluggar en hästinriktad gymnasielinje. Detta på grund av att vad som helst kan hända. Man kan skada sig under hästarbetet, såpass illa så att man inte kan jobba med hästar mer på grund av skadorna. Man kan få barn och sen försvinner pappan ur ens liv, och som ensamstående är det inte särskilt praktiskt att jobba med hästar, eftersom vad som helst kan hända i ett stall som gör att man måste stanna längre än väntat.

En häst kan få kolik och man får stanna och gå med den kanske en hel kväll eller natt. Det kan bli översvämning i vattenkopparna så man får fixa hela stallet. Lektioner kan urarta om någon åker av väldigt illa, så man får stanna längre.. jag har själv upplevt allt detta och mycket annat, och att ringa dagis och säga "tyvärr jag måste stanna och vet inte hur länge" funkar inte riktigt..

DÄRFÖR rekommenderar jag alltid att man läser något bredare än en hästutbildning. Socionom, Ekonomi, Barn o Fritid, vad som helst, för att ha något att falla tillbaka på den dagen man inte kan jobba med hästar av något skäl, även om det bara är tillfälligt.

Att jag rekommenderar att man åker till en svensk tävlingsryttare först är för att det är säkrare än att åka utomlands. I andra länder gäller andra regler, och ska man hitta ett stall som behandlar sin personal bra så kan det ta tid. Lite motsägelsefullt så kan man säga att många större stall behandlar sin personal rätt illa då och då, jämfört med hur man behandlar hästarna.
Självklart är det inte så överallt, men det är väldigt hårda regler, hästens hälsa går före allt, man väntas offra allt för att hästen ska må bra och allting är väldigt noga, eftersom det ofta är såpass stora stall och kunder med mycket pengar som kommer väldigt ofta, därför är många av de utländska stallen in så kallat uppvisningsskick.

När jag själv jobbade i Belgien så fanns Norgers Prinsessa, Märtha Louise där hela tiden, eftersom hon hade sina hästar där och var tillsammans med en av de dåvarande cheferna, Bruce. Hon var väldigt trevlig och snäll, men hade som alla andra sina krav när det gällde hästarna, Lenaro skulle vara med i OS i Atlanta det året, så han var väl omhändertagen!! Samma sak gällde hennes andra häst, Halanta, som var halt just då jag var där. Det skulle vara ett visst minimimått av spån i hennes box för att hon skulle vilja ligga ner mycket och avlasta benet, och hon skulle ha benskydd på sig för att inte förvärra skadan och det ena med det tredje. Alla hästar skulle ha benskydd på sig så fort de lämnade boxen, och hovarna skulle kratsas direkt innan de gick ur sin box och direkt de kommit in i den.

När man kommer direkt från en ridskola och är van att hästarna inte har så mycket utrustning så är det en massa att tänka på, det är mycket som är annorlunda! Mycket av jobbet är att hålla stallet och området i uppvisningsskick. Täcken skulle borstas och tvättas efter fem dagars användning inne eftersom de var för spåniga annars. Träns skulle putsas och "lindas ihop" efter varje användning. Benskydd skulle tvättas allt som oftast även om de inte såg smutsiga ut, manar och svansar skulle trimmas, mular skulle rakas och så vidare i all evighet. Kul men aningen mer jobb än att "bara" sköta hästar. Det är HELT andra förväntningar i tävlings- och försäljningsstall, det är något man måste vara beredd på!

Att jobba är kul, men väldigt stressande; allting är klockat på sekunden, att sadla en häst ska ta si eller så lång tid, allting har en maxtid. Det blir lätt stressande när man inte är van. Är man sen inte så bra på engelska så kan det bli missförstånd och onödiga konflikter.
Så mitt förslag är att man testat hos en svensk som man kan göra sig förstådd med, innan man åker någonstans. jag åkte mer eller mindre av chock, och jag hade min hästskötarutbildning (obs, inte hästskötarexamen utan en gymnasieutbildning med ca 30 timmar per vecka i stallet på skoltid) i bagaget, plus ett antal praktiker och ca 15 års privat hästerfarenhet med ridskolelektioner, foderhästar och liknande.

Om du jobbar hos en svensk ett tag (minst ett år) och kommer bra överens med personen, så lovar jag att du hinner träffa en del utländska ridprofiler och mer eller mindre alltid så ställer "din" ryttare upp som referens när du vill söka dig vidare, förutsatt att du gjort ett bra jobb.

Tänk också på det här: Kolla vilka regler som gäller när du åker utomlands, det som gäller här gäller inte överallt. Plugga så du vet dina rättigheter innan du åker iväg, annars kan du råka bli utnyttjad på grund av att du inte vet dina rättigheter, man brukar få säga ifrån själv att man behöver eller vill ha ändringar som är enligt landets regler. Det kan vara allt ifrå hur lång arbetstid man har till vilken lön man har. Så kolla noga, det är din egen framtid det handlar om!!
Ring också runt och fråga duktiga hästmänniskor om du blir erbjuden jobb utan att själv söka det. Kolla alltid i den mån du kan, hur bra eller inte bra rykte stallet har och hur mn behandlar sin personal. Bara för att det handlar om en känd ryttare behöver det inte automatiskt betyda att personalen har ett bra avtal. Många jobbar gärna nästan gratis bara för att kunna säga att de jobbat hos någon känd ryttare. Det utnyttjas tyvärr.
Men precis som jag tidigare skrivit, testa lite, be att få resan betald och att få en provanställning på en viss tid. För mig var det inga problem, Anne ringde och bokade en flygbiljett och ringde tillbaka och gav mig bokningsnumret, jag ringde och kollade och biljetten var "pre-paid" alltså betald och klar. Det är ett tecken på seriösa stall! Att lägga ut tusentals kronor för att någon ska komma och testa på jobbet...

Jag hoppas detta svarar på några frågor!!
Lycka till!

Hej hej, nu är den här bloggen inne på sitt tredje dygn, och enligt blogg.se:s egen statistik så var inte mindre än 200 unika besökare här igår, det vill jag verkligen säga ett stort TACK för!!
Att logga in är dagens höjdpunkt, för det finns så många snälla fina och gulliga kommentarer, och ni verkar verkligen engagera er i bloggen redan nu.. det är världens kick!

Ett par av er har sagt något om hästinlägg på förstasidan, ehm, förlåt, men var finns denna förstasida? Jag hänger inte med riktigt, haha. Förklara gärna närmare. För inte kan jag väl ha hamnat på blogg.se:s förstasida redan? *skrattar* Det känns lite otroligt!

Jag måste verkligen fråga, HUR har alla ni som varit här hittat hit? Jag är verkligen glad att ni kommit, och att så många hör av sig, men jag undrar lite var ni kommer ifrån ju! Jag pingar nämligen bara på bloggportalen..(än så länge) och vad jag vet så är det bara ett par länkar som finns till sidan över huvud taget!

Nu är jag JÄTTEnyfiken, så snälla, berätta var ni hittat sidan så ska jag svara på ett par frågor som droppat in under förmiddagen, och skriva ett nytt inlägg.

Ha en bra dag allihop!

Jag fick en fråga av Johanna som jag ska försöka besvara så gott jag kan :o)

Hej, Har en fråga.
Jag är medryttare på ett 10årigt varmblod. Kommer från ett travstall men kunde inte bli startad pga rädsla för sulkyn. Han blir inte alls riden mycket. Det är nästan bara jag som rider och ägaren några gånger i månaden och hennes barn någon gång ibland. Jag är där ca 1-3 ggr i veckan.
Senast jag var där var Torsdags, Då han nu står i sommar hagen är det svårt att se honom (mkt skog). Jag ropade o så för att han skulle komma. Vanligtvis brukar kan komma lugnt i skritt o stanna så jag är tvungen att gå fram sista biten, men den här gången, han rusade i trav emot mig, trodde att han inte skulle stanna och han bara utstrålade överlycklighet.

När jag sedan kommer in i stallet och kollar i "ridboken" så ser jag att jag var den som red honom senast, och det var nästan 1½ vecka innan. Och nu när det är sommar har inte jag tid heller att komma varje vecka.
Och idag när jag smsade ägaren för att fråga om jag kunde komma förbi i morgon så sa hon att det gick bra och att hon inte har haft tid att rida sen sist jag var där ( 1v sen) så att han har lite semester nu.

Men då har han haft väääldigt lång semester. Började i dec och sen då har han bara ridits MAX 3 ggr veckan. Och det som är nämnvärt är att hon har stallet 20meter från hennes hus. Hur kan man inte "ha tid" att inte rida ngr små pass i veckan så han iaf är lite sysselsatt?! Jag är inte alls direkt kunnig om hästars behov eftersom jag nästan bara varit på ridskola. Så min fråga är om han inte rids för lite? Hoppas du har något bra svar :)

Mitt svar:

En häst som inte rids mår egentligen inte dåligt av det, däremot är det väldigt lätt att de få gånger den verkligen rids, så överarbetas den. Jag hade i din situation försökt sätta mig ner öga mot öga med hästens ägare och pratat igenom noga hur ofta hästen ska jobba och vem som ska göra vad och när. Detta för att hästen kan få förslitningsskador och även börja ogilla att bli riden om det varje gång ska gå flera dagar mellan passen, och sen får den gå en timme eller mer utan att vara van att ridas. Det är inte snällt att rida en häst så. De är vanedjur och vill ha rutiner, allt ifrån frukosthavre klockan sju till ridpass som är lika långa på ett ungefär.

Prata med ägaren om din oro, säg inte att du vill att hon gör mer, säg istället att du är lite orolig för att hästen får stå så länge mellan gångerna, och att du inte vill att den skadas. Fråga om ni kan göra upp fasta dagar då du har hand om hästen och dagar då hon sköter träningen, jag misstänker att det är en stressad person som äger den här hästen. Det blir lätt så att hästen hamnar i skymundan om man inte hinner med riktigt, och det är ju praktiskt att ha den i hage och inte behöva bry sig..

Har du möjlighet så kanske du kan fråga om du får ha den på foder och flytta den till en ridskola eller något som är nära dig, så du kan komma till den dagligen? Då kan du också lägga upp ridningen som du känner är bra. Prata gärna med en instruktör som ser hästen och kan avgöra hur vältränad eller otränad den egentligen är, det är alltid svårt att uttala sig om träning av hästar utan att själv se och känna på dem nämligen, det är lätt att det blir fel..
Be om hjälp av någon kunnig hästmänniska att lägga upp ett igångsättningsprogram för just den här hästen!

Vad du än gör, så rid inte "som vanligt" de få gånger du rider om du inte kan rida regelbundet, hästen kanske tycker att det är jätteskoj, men hur skoj är det när senor svullnar upp, ryggen värker eller den börjar sloka med huvudet av trötthet efter ridningen? Ta det lugnt, mycket skritt, långa skritturer till en början, med korta långsamma travpass på mjukt underlag, det kan vara en bra början!

Jag hoppas att mitt svar ger någon hjälp. Återkom gärna med rapport om hur det gått!!

Jag fick just en kommentar av en person som är hästrädd. Det fick igång tankeverksamheten. Jag känner ju flera som är rädda för hästar, men som gillar dem på avstånd. Många av dem har försökt besegra sin rädsla och tvingat sig upp på en häst ett par gånger, någon höll på ett par terminer innan hon gav sig.
Hur kluven skulle jag inte vara om det härligaste jag visste samtidigt fick mig att få magont och kallsvettas?
Jag lider med alla er som är rädda och ändå gillar hästar. Det är en svår kombination.

Men det går att komma över rädslan, jag vet, för jag känner en tjej som en gång i tiden var JÄTTERÄDD för hästar. Hon grät  för att hon inte vågade sig in hos hästarna, hon tyckte att stallgångarna blev smalare och smalare när hon gick mellan två rader av spiltor, hennes största fasa var att en häst skulle slita sig eller liknande, och skena över henne. Så hon höll sig till att titta på lektioner på säkert avstånd på läktaren, ofta med en klump i halsen så fort någon häst sprallade lite eller sprang lite för fort.

Men så en dag, så träffade hon en ganska missförstådd häst, av en slump. Hon var ute med sin hund, och gick i skogen. Plötsligt så stod en häst mitt på stigen, utan ryttare men med sadel och träns. Först blev hon rädd. Jätterädd. Tänk om hästen skulle ta sikte på henne och hunden?
Men så slogs hon av ett lugn, band hunden i ett träd, och gick sakta mot hästen, som mest bara stirrade på henne. Eftersom hon var rädd, så kröp hon troligen ihop med kroppen omedvetet, och titta hästen rakt i ögonen vågade hon inte, men hon måste ju samtidigt ha lite koll, så hon sneglade under lugg, och gick fram till hästen och tog tygeln. Hästen reagerade inte, så hon tog en stund till att klappa den försiktigt och pratade hela tiden med den, och så ledde hon hästen med sig inåt längs med stigen.

En bra bit in hittade hon en tjej som låg och höll på att kvickna till, hon hade fallit ganska illa, och kunde inte hoppa upp på hästen igen för en bruten fotled. Så hon haltade med när de gemensamt ledde hästen hemåt.
Från den dagen så kom min kompis ut till stallet, som låg väldigt avsides, men ändå rätt nära hennes hem, och eftersom hästägaren var skadad så kunde hon inte rida hästen, och inte så mycket annat heller. Därför hjälptes de plötsligt åt med skötseln av hästen och när det kändes bra så fick min kompis lära sig att longera och sen bli longerad, och på så sätt få balans i sadeln. När ägaren var frisk igen ville hon att min kompis fortsatte komma ut och rida, eftersom hon egentligen inte hade tid för hästen, i stallet fanns två andra , mer lovande hästar, och tiden var bättre spenderad på dem.
Det hela slutade med att min kompis fick rida hästen, och efter ett par år köpte hon den och har den kvar än idag! Han behövde mindre stress, och hon behövde få skynda långsamt!

Jag hoppas att detta kan inspirera någon, det finns ALLTID hopp. Sen är det ju bara sunt att ha respekt för så stora djur som hästar faktiskt är, något annat vore ju enbart korkat!!

Skriv gärna mer om häträdsla i forumet, jag ska skapa en kategori som heter blandat, där kan ni posta om allt som inte redan finns angivna platser för!!

Jag minns när jag var liten och tog med fika till stallet, innan cafeterian öppnats på ridskolan. Mitt "hemmastall" hade drabbats av en stallbrand och brann ner till grunden och hästarna likaså, så det tog ett tag innan pengar kunde läggas på annat än att få in hästar och ny utrustning och så vidare till ridskolan efter att stallet byggts upp igen..
Därför var det många som satt på höskullen med fika, särskilt på helgerna!

Hur är det idag? Min erfarenhet är att när man JOBBAR med hästar så har man sällan någon planerad mattid för sig själv, istället är det hästarnas behov som styr. Att man själv hinner få en anständig lunch är inte hälften så viktigt som att hästarna får lunch på rätt tidpunkt, är det inte lite ironiskt? Man behöver ju faktiskt näring från mat för att ORKA jobba hela dagen i stallet, det är inget lätt arbete att sköta hästar..

Jag och de jag jobbat med har ofta fått ta till knep för att hinna få i oss något, mycket på grund av att det varit för mycket jobb på en person i stallet, det där att gå ifrån och laga mat hinns inte riktigt med ofta. Därför kommer här mina små knep för att få i sig mat och orka hela dagen!

1. Gör mackor med matig fyllning, t ex tunnbrödsrullar med sallad, ost, tomat, köttbullar och lite rödbetssallad. Lägg i aluminiumfolie en och en så kladdar de inte ner.
2. Stek pannkakor på kvällen och rulla ihop så att det finns ett par med någon fyllning, socker eller sylt t ex. De kan ätas kalla, precis lika väl som varma!
3. Morötter och äpplen är poppis hos hästarna, men det är också ett bra sätt att öka på sin egen energi lite om man alltid ser till att ha lite sånt i fickorna, jag brukade dela äpple med någon häst på väg till hagen istället för att äta frukost många gånger. Sen kompletterade jag förstås lite senare, man kan inte leva på BARA ett äpple till frukost, men tillfälligtvis! Russin är också bra, eftersom de ger snabb energi!
4. Se till att ha en vattenflaska i närheten när du jobbar, även om man inte märker det så gör man av med en hel del vatten i ett stall genom att svettas, i synnerhet när man rider. Försök förbereda 3 halvlitersflaskor med vatten per dag, och bara ta en ny, då får du i dig ungefär halva dagsbehovet av vatten, och kommer garanterat att orka mer. Resten av vattnet kommer in med maten och troligen dricker du till maten också..
5. Det är inte att rekommendera att göra som min gamla instruktör JÄMT, men det funkar när man vet att man kommer att ha en stressig dag. Köp på dig ett lager med kexchoklad och pepsi eller annan läsk, och ha fickorna fyllda, sen passar du på att få i dig något på väg till eller från hagar eller mellan lektioner eller andra småstunder.
6. När du slutat för dagen vare sig du rider som hobby eller om du jobbar med hästar, FÖRSÖK laga mat. Det är jättebra att ha en grundsallad klar i kylen, och så behöver du bara lägga till något t ex tonfisk, grillad kyckling, steka lite bacon, klippa lite skinka eller kalkonpålägg i strimlor, eller vad du nu gillar. Vips så är maten klar!  Gör också grytor, de sköter sig själva om du bara steker kött, t ex fläskfilé som brukar finnas rätt billigt.. Strimla och stek så det får mycket stekyta, sen häll på en halvliter vatten och en buljongtärning samt salta o peppra om det inte redan gjorts.. låt koka tills vattnet är nästan borta.. och köttet är klart. Bara att koka lite ris och hälla på uncle ben's sås på t ex.
7. Pulvermos och nudlar är kanske inte så inspirerande, men det ger näring. Lägg på lite kryddor och stek ett par korvar så har du en måltid på tio minuter.
8. FRUKT!! Ha påsar med frukt i stallet, många hästar gillar päron och banan precis lika mycket som äpplen!! Men spara lite till dig själv med. 

Vad brukar ni äta i stallet, om det inte är från cafeterian?

Ojojoj, vad roligt det är att logga in och hitta en hel DRÖS med kommentarer från er!!
Det är jättekul att ni verkar gilla det jag skriver om, och jag blir bara glad och tacksam om ni kommenterar eller skriver i forumet om vad ni vill se att jag skriver om, det är inte helt lätt att BARA gissa sig fram :o)

Och ni kan också lägga in länkar till era egna bloggar eller sidor på forumet, så andra också kan hitta till er, det är väl rätt bra?

Nu ska jag inte skriva mer, för nu ska jag istället kolla mina mail, sen är det middagsdags, lite sent. DÄREFTER kommer fler inlägg!!

Ha en bra kväll!

Efter några år med hästar så fastnar man, eller så lämnar man dem. Så är det nästan jämt. Och det är inte så konstigt, eftersom de är väldigt krävande. Som små barn. De ska ha mat, få rent runt hovarna, få gå ut med kompisarna i hagen, utbildas och tränas, och skötas och pysslas om. Och eftersom man tar på sig ett ansvar när man skaffar häst, så måste man också fullfölja det genom att prioritera hästen i första hand. Kan man inte det själv på grund av jobb eller annat, så får man skaffa hjälp, antingen ett stall där fodring, mockning samt ut- och insläpp ingår i stallhyran, eller en skötare som fixar det.
Men alla gillar inte de alternativen, utan åker iväg och sköter om allting själva. Och andra i omgivningen kanske blir lidande, en pojkvän t ex. Jag hittade en liten artikel om problemet, den finns här.
Jag själv har aldrig haft det problemet än så länge, men andra har kanske? Berätta gärna!!

Efter en del års erfarenheter, så kommer här en liten checklista på hur man bäst söker ett hästjobb. Jag har hört talas om många och även själv råkat ut för knepiga hästmänniskor som inte drar sig för att utnyttja folk till max. För att i möjligaste mån undvika detta, försök gå efter den här listan. Det garanterar inte att du hamnar på ett bra ställe, men chansen är STÖRRE än om du INTE gör det!  Lycka till!!

• Tänk igenom vad för slags jobb du vill ha, och skriv ner det på ett papper. Det här underlättar när du läser annonser eftersom du då har lättare att hålla dig till "din ram". Det kanske bara finns jobb i dressyrstall när du letar efter ett och har du då bestämt dig för ett hoppstall, så är det lättare att inte bara "hoppa på något" om du har din egen lilla lista. Det är när man kastar sig iväg var som helst bara för att få jobba med hästar över huvud taget, som det ofta slår fel på något vis. 
• Skriv ner vad du har gjort förut. Hur länge har du ridit, och på vilket sätt? Har du ridit på ridskola en gång i veckan i fem år och sedan fått en foderhäst? Har du alltid hängt i stallet och på så vis lyckats få rida mer än bara den ordinarie lektionen? Har du haft en sköthäst eller varit medryttare? Har du utbildat dig, gått kurser eller tävlat? Skriv ner alla kurser, utbildningar och tävlingsresultat. Men var ärligt, för vissa kollar detta!!
• Ring inte på en annons som erbjuder kost & logi samt fickpeng. Det är garanterat ett svartjobb, och tar du det, så är du oförsäkrad om något händer. Du får inte heller några pensionspoäng och blir inte fackligt ansluten, vilket är nödvändigt för att du ska kunna kräva rättvisa arbetsförhållanden. Har du ingen utbildning så kan du i första hand leta efter annonser som påpekar att de är godkända praktikplatser inför t ex hippologen. De är åtminstone kollade och har en hyfsad grundvärdering när det gäller hur man använder sin personal.
• Har du egen häst som du vill ta med dig, se till att prata igenom hur det blir med den när du börjar. Ska du själv stå för uppstallningskostnad? Foder och hovvård? Finns det tillgång till att ha den i hage så många timmar som du vill? Man kan tycka att det är underförstått att åtminstone stallhyran är gratis när man tar med sin häst och jobbar på plats, men så är det inte alltid, därför är det alltid bäst att kolla. Se också till att få detta på papper INNAN du väljer att säga upp din nuvarande stallplats. Kolla dessutom med någon ansvarig vilka utrymmen som finns för hästens utrustning. Jag har träffat på människor som fått ha hästens saker i sitt rum där de bor för det "blivit missar", och hästen som skulle stå i stallet fick en ensam utebox, också pga "missar". Det är skälet att jag säger KOLLA och DUBBELKOLLA! (iofs är utebox inte skadligt men det är inte bra att stå ENSAM jämt..)
• När du ringer på ett jobb, ha papperet med all din erfarenhet framme. Ha också namn och nummer samt ev webbadress till minst tre referenser uppskrivna. En ridinstruktör, någon du tidigare jobbat för, eller någon som du haft praktik hos. Grundregeln är att du ska kunna uppge några som  bekräftar vad du säger. Ju mer kända de är desto bättre för dig.
• Var noga med att presentera dig tydligt, och låt först den du ringer till berätta om hästarna och verksamheten. Svara sedan på frågor som ställs. Sluta samtalet med att ställa frågor själv. Det är viktigt att man inte babblar på när man ringer på ett jobb, då kan man betraktas som att man vill skryta eller att man inte är uppmärksam, och finns det något värre i ett stall än någon som inte är uppmärksam på vad som ska och inte ska göras? Det du säger och gör under det första samtalet speglar mycket av hur du är när du jobbar, så var glad och positiv i tonen, skryt inte men berätta vad du har gjort. Var uppmärksam och fråga det du undrar över, kommentera någon enstaka sak som nämns, det visar på intresse, men inte på ett jobbigt sätt.
• Får du erbjudande om att komma och provjobba, begär att få resan betald. Vill den som annonserar inte betala din resa så har du redan där ett litet bevis på att han/hon kanske inte är så intresserad av just dig EGENTLIGEN, utan mer av att få någon som kommer och jobbar ett tag. Vissa oseriösa människor lägger ut annons och sen tar de en lista på de som ringer och när den ena som kommer visar en svaghet så ringer de upp nästa och ber den att komma, bara för att sedan säga "tyvärr, vi har en annan sökande med bredare erfarenhet/bättre utbildning" och skickar hem dig, ofta med bara en del av utlovad betalning. Därför är det ett "kvalitetsmärke" att få resan betald, särskilt om det är en längre resa.
• Fråga om du kan få numret till några som jobbat på stället innan du själv åker iväg. Att kunna prata med någon som varit på plats är värefullt, eftersom det sätter lite press på arbetsgivaren också, att inte bete sig dåligt mot sin personal, för då vet de ju att de som jobbar rekommenderar stället! dessutom är det lättare för dig att kunna avgöra om allt verkligen ÄR så bra som det låter genom att ringa en eller ett par personer till innan du tackar ja till att komma och provjobba.
• Gör klart redan i telefon att du oavsett vad vill att du får en PROVANSTÄLLNING på minst fyra veckor=1 månad. På så sätt kan du känna dig för lite på stället och behöver inte oroa dig för att få åka efter tre dagar pga att du förväxlat två hästar i hagen eller råkat ge för mycket hö till någon en kväll osv. Små misstag är tillåtna när man är ny, men det kan kännas skönt att veta att man har en tid på sig att komma in i rutinen och göra sitt bästa.. Det är också bra för arbetsgivaren att veta hur länge du kommer att stanna allra minst, det underättar planeringen och visar att du är seriös med detta. Dessutom är det inte legitimt att ge dig annat än just den månatliga lön eller fickpeng som utlovas i annonsen om du stannar en hel månad. Vilket de flesta inte argumenterar emot.
• Om du jobbar på en ridskola eller liknande, kom ihåg att du har lite makt! Om du ser något som påminner om missförhållanden, t ex att hästar har ont någonstans, har fel tillpassad utrustning, får gå för många lektioner i sträck (de flesta har en maxgräns på tre lektioner a' 45-60 minuter per häst och dag) eller med för tunga ryttare (det ser man tyvärr på ponnies då och då) eller att hästarna ser för smala ut, osv, då kan du börja med att ifrågasätta detta för din chef. Visst kommer personen i fråga kanske att bli irriterad och sur, men om du kontrar med att antingen reds alltihop upp och hästarna får ny, passande utrustning, skos när de ska, bättre foder eller större hagar eller vad du nu tycker är fel, ELLER så upplyser du Ridsportsförbundet om läget. Då finns risken att ridskolan eller anläggningen stängs eller får sin kvalitetsmärkning borttagen. Det vill ingen med hästverksamhet.
  Och i långa loppet kan det vara värt att säga till, även om det är en småsak som skav eller trasiga täcken till hästarna, för det finns de som faktiskt testar ny personal, om de godtar och sväljer allting, eller om de månar om hästarna genom att försöka få till en ändring för hästarna, även om det innebär risk för konflikt.

Jag hoppas att den här listan kan hjälpa någon. Det hjälper att vara på det klara "med vad man har och vad man får", t ex sina utbildningar och referenser samt vad man vill jobba med och sin framtidsplan, samt vad man har i bagaget, som visar att man är duktig, seriös och kan det man säger.

Jag kan inte lova att man får ett bra hästjobb även om man följer den här listan, men det beror mer på att det vimlar av oseriösa människor som inte drar sig för att utnyttja relativt unga tjejer och killar. Men OM du skulle bli utnyttjad, se det som en erfarenhet, och stå på dig. Du har kanske inga rättigheter just när du är på plats, men om det är så att du inte får en lönespecifikation och pengar insatta på ett konto utan kontanter rakt i handen utan ett kvitto ens, då är det svartjobb, och det kan du anmäla till skatteverket. Glöm inte att det är lika olagligt att JOBBA svart som att ANLITA svart arbetskraft bara, så du kan åka på att betala skatt på de pengar du fått om du anmäler någon dit.

Lycka till!

Inte alltför sällan sker olyckor när det gäller hästar. Hästar som går omkull, stegrar sig och faller, eller som i den här artikeln, störtar i ett travlopp. Det verkar bli mer och mer rapporter om sådant känns det som. Att vara skötare till en häst som råkar ut för något sådant är inte för skoj.
Jag skötte själv en travare som hette Crown And Glory på skolan, och en dag när hon skulle in från hagen så låg hon och vred sig i tarmvred och fick avlivas direkt.
Man blir så ledsen, särskilt som man egentligen inte kan göra så mycket mer än försöka se till att hästen inte lider i onödan.
Jag hoppas att det inte blir fler hästolyckor på ett tag, som sagt-det har varit ganska många i år tycker jag!
Håller ni inte med?

Min fråga var som jag redan skrivit tidigare, hur och när man började med hästar, och varför man fortsatt.

Min dagiskompis, Amelie, hade en ridande mamma och de hade dessutom egen häst, My Boy. I och med detta, så fick alla på dagis åka till stallet och hälsa på Boy och prova på att rida. Sen var jag fast, och så fort det fanns en anledning att åka till stallet så tog jag den. I skolan på något som hette Fria Aktiviteter, så tog jag såklart ridning. På alla friluftsdagar blev det ridning och badhus (halvdag på varje ställe var standard) och jag åkte ofta ut till stallet bara för att titta på lektioner och hjälpa till. Så småningom hade jag sköthäst och red lektion flera gånger i veckan tack vare detta. Dessutom så hade jag egentligen inget annat intresse, så mina föräldrar gav mig skjuts till stallet och betalade lektioner och ridkläder och annat. Så småningom sökte jag till Hästskötarlinjen på ÅGY-skolan i Årjäng , och kom in.
Där bodde jag i två år och därefter sökte jag hästjobb, och har hunnit se en hel del olika stall i och med att vi hade varannan månad praktik och varannan månad skolgång på Hästskötarlinjen.
Jag kommer att berätta mer om de olika stallen jag varit i, allt eftersom.

Att jag fortsatte med hästar tror jag berodde på att jag var rätt så aktiv i VIRUS, ungdomssektionen. Och det faktum att det hela tiden fanns en massa roliga aktiviteter, både teorikurser där man kunde vinna ridlektioner, skötartävlingar, aktivitetsdagar och övernattningar för att nämna något. Det handlade hela tiden om hästar, men var aldrig tjatigt.
Dessutom tror jag att jag hade möjligheten att rida extra och hjälpa en kompis med hennes häst, samt följa med på tävlingar. Däremot har jag aldrig varit intresserad av att tävla själv. Även om jag självklart testat en del :o)

Tja, det var så det hela började, och sen har det bara rullat på!

Hur var det för er andra? Svara i forumet!!

På forumet har jag precis lagt in en ny tråd: Dagens Fråga.
Gå in och läs frågan och besvara den, gärna både där och i din blogg, med en länk hit eller till forumet.

Alla kan posta dagens fråga, men till en början kanske jag själv får fråga lite saker, innan det kommit lite fler medlemmar :o)

Frågan idag är: Hur & När började du med hästar och vad fick dig att stanna kvar i sporten?

Jag väntar spänt på svar!

När man jobbar med hästar träffar man då och då på riktiga snobbar som tror att de vet ALLT om hästar. Sen att man ständigt lär sig, eftersom varje häst är unik, det verkar liksom inte vara så intressant.

Jag är på inga vis en expert, men om jag kan hjälpa någon så gör jag gärna det, verkligen.
Därför har jag startat ett forum som finns om man klickar till höger på bilden med den vita hästen, där kan man registrera sig gratis och ställa frågor som handlar om hästar, berätta om sitt hästliv eller bara kolla runt lite.
Hittar jag någon som verkar intressant kanske jag frågar om jag får göra en intervju med den personen!!

Så klicka till höger, och kolla runt. Och glöm inte att sprida ordet om den här bloggen och forumet!

En dag för några år sedan blev jag uppringd på min mobil. Det var en kvinna som pratade engelska, så jag var något chockad. Hon presenterade sig som Anne, och började prata om hur hon fått mitt namn av någon jag gjort en praktik hos under min tid på Hästskötarlinjen.
Hon erbjöd mig att komma till Belgien och prova på att jobba som hästskötare och ev beridare där. Jag blev lite ställd, men när jag fick veta att de skulle betala resor dit och hem och att jag skulle få en fickpeng när jag kom, för att täcka matkostnader, och utöver det skulle jag få bo gratis ihop med några andra hästskötare i en villa, så tackade jag i alla fall ja.


En vecka senare var det dags, jag åkte till Arlanda och flög iväg till Bryssel. Väl där hämtades jag av två tjejer, Hannah och Jodi båda från Australien. Vi åkte mot Antwerphen och hamnade i en liten stad som hette Geel.
När vi åkte i ett bostadsområde så trodde jag att det var en bit kvar, men vips svängde de in mellan två vita grindstolpar och sa att vi var framme!

Den första byggnaden var tvättstuga och förråd. Huvudbyggnaden strax bakom inhyste kontor, fikarum för gäster och personal med videohörna för kunder, och ett stall med plats för 16 hästar. När man gått igenom det stallet kom man ut å en gårdsplan där ett L-format stall med åtta hästar låg, och en lång byggnad som inrymde ridhus, stall för 25 hästar och skrittmaskin. Dessutom sadelkammare och två spolspiltor.
Bakom skrittmaskinen, bortåt sett ifrån där man kom in, så låg ännu en byggnad, som kallades Mr Rayoma's stable, där ca tio hästar fanns. Där var jag inte så mycket till en början, men mer senare när jag fick ta hand om Halanta och Lenaro som stod där.
Det fanns också ännu en tvättstuga, toaletter, hagar, stort spånbalslager och hölager under tak.

Hästarna hade stora ljusa boxar med möjlighet att se ut på gården.

Freckles tittar ut :o)

En vanlig dag bestod av att en person gick upp och morgonfodrade klockan 07.00. Det var ett rullande schema på detta så alla turades om. Om Jodi hade måndag så hade Rachel tisdag och jag onsdag och Jill torsdag, Jeffrey fredag och Russell lördag samt Kurt söndag. Och så gick det runt, så att alla bara hade en "hayday" som det kallades.
Samma person hade även kvällsfodring av hö klockan 21.

De som inte fodrade började 08.00 med att visitera sina hästar, byta täcken, borsta, leda ut i hagar och skrittmaskin och sadla för ridning. Sedan var det några som sadlade och några som red på förmiddagen, och på eftermiddagen bytte man så de som red på förmiddagen sadlade på eftermiddagen och vice versa.

Det fanns lite för få hagar jämfört med hästantalet, så mitt på dagen byttes hästarna i hage ut.

Om det inte var en visningskväll med kunder som kom, så sopade man rent med sopmaskinen och kvällsfodrade kraftfoder omkring 17.30 och stängde stallet. Kom det kunder så hade man en lista med hästar som skulle vara sadlade och klara till en viss tid, resterande hästar fick kväll som vanligt. Självklart skulle listhästarna vara rena och snygga, flätade och uppvärmda i skritt och trav. Ofta var visningen klar omkring 21, och då sköttes hästarna av och så hjälptes man åt att kvällsfodra höet.

Mockning, tänker du nu. Mockade ni aldrig?
Nej, faktiskt inte. Det fanns fyra personer anställde för att mocka några timmar per dag, varje dag. På så sätt så kunde varje skötare ägna sig åt det viktiga: Att sköta sina "passhästar", omkring 7 var.

Det fanns också ett antal personer som var huvudsakligen anställda för att köra lastbilarna med hästar till tävlingar runtom i europa, men de här människorna var alrig ute alla på samma gång, så de var standby om någon blev sjuk, vilket var ett bra system enligt mig, för då behövde man inte få dåligt samvete för att man blev sjuk.

Att stallet som regel stängdes på lunchen mellan 12-13 var också bra, eftersom detta innebar att man alltid gick och fick mat i sig. Det fanns en liten pub och restaurang bara 50 meter ifrån stallet, i korsningen mellan stallet och det hus där några bodde. Vi hade alla varsitt rum med extra gästsäng och gemensamt vardagsrum och kök samt dusch och wc.
Tvättstugan hade tre maskiner.

På samma avstånd som puben fanns också en affär där ägaren pratade engelska, vilket inte många gjorde, så den var vår standardaffär. Alla handlade där!

Kort sagt, det var en väldigt trevlig plats att jobba på, och till och med vakthunden Bruno var trevlig! Ingen brydde sig om man gick till fikarummet och tog en kopp choklad eller kaffe eller annat i apparaten som stod där. Att ringa hem till Sverige var helt ok från stalltelefonerna. I huset fanns en mynttelefon, men oftast ringde jag från stallet och sa att de skulle ringa upp istället. Det gick bra det med!

Tyvärr så var det en hel del avundsjuka mellan skötarna, jag som kom samtidigt med ett gäng svenska hästar fick välja några hästar att sköta, alla andra hade tilldelats hästar, men eftersom flera slutat så fick jag alltså välja, och det gruffades lite om det. Jag visste ju inte mycket om hästarna, men andra visste tydligen :o)
Jag fick också vara med och döpa hästarna, eftersom de sällan hade samma tilltalsnamn som på papper.. det var heller inte så vanligt att nya fick göra.

Den stora avundsjukan blandat med att det ibland var svårt att lyda order från tre chefer (John, Anne och Bruce) gjorde att jag valde att åka hem igen efter ett tag. Jag hade gärna haft med mig en hingst som fanns där som hette Gibson, han var fantastisk att både rida och sköta trots ston vägg i vägg.. och väldigt fin! Tyvärr såldes han såvitt jag vet för dryga tre miljoner kronor, så jag hade nog inte mycket chans att köpa honom heller!!

Ett exempel på hur annonser och verklighet inte alltid stämmer överens:

Annons:
Hjälp önskas till fem arabhästar i Söderköping. Mycket ridning på fina hästar. Viss utställningsträning och unghästhantering. Lätthanterliga och välutbildade rashästar. Uppskattad arbetstid, ca 6 timmar per dag. Kost logi och fickpeng. Boende i eget rum med tv och egen ingång i hus på gården. Nära till stall och hagar. Kost=tre mål per dag plus fika. Fickpeng=2500 kr/månad. Kontant betalning. För mer info ring E.L 0121-XXXXX

Verklighet:
Fem arabhästar. Två småpojkar som ingen kollade. Ridning: ca en timma fördelat på tre hästar varje dag. Inget sällskap, ingen paddock, ingen ridbar hage. Enbart skogsstigar, ensam. Utställningsträning var ungefär 70% av dagens jobb. Två ettåringar skulle tränas att ställas upp och visas. De var i princip ohanterade och det var en vecka innan utställningen. En hingst, ett sto.
ÖVRIGT:Jag fick också rida in en fyraåring som var jättesnäll, men rädd för allt. Detta med två barn rusande runt benen. Ägaren vilade sig eller åkte till stan och lämnade barnen hemma.
Ägaren var handikappad och kunde därför inte ens leda en häst som inte var som en hund. Inte konstigt att hon ville ha någon som visade hästarna då!
Boende i eget rum: Tja, ett rum som luktade kattpiss och mögel, med halmmadrass i sängen och en trasig tv. Den egna ingången hade gått i baklås, så man fick gå igenom undervåningen med all den bråte som fanns där. Man var sambo med ungefär tio katter. På ovanvåningen bodde E och de två barnen, i världens röra. Maten serverades där. Jag fick frukost klockan 11 efter att ha jobbat från 06.00 och då var det ett kokt ägg och en smörgås jag fick, samt ett glas vatten.Lunch fick jag ingen alls. Middagen bestod oftast av nyponsoppa och serverades vid 21.
Fika fick jag en gång och då var det saft och en havrekaka.
Fickpengen fick jag inte över huvud taget.

Övrigt: När jag ledde hästar mellan stall och hage så kom grannarna ut och frågade om jag ville låna deras telefon och ringa hem, eller om de kunde köra mig till stationen. Jag var den 42:a hästtjejen som fått börja på ett år hos E. Jag hittade också en lapp med ett nummer till en av de som jobat där förr på mitt rum. När jag kommit hem så ringde jag och vi jämförde våra historier. De var snarlika. Hon blev hämtad, jag blev körd till stationen av grannen när E tagit med sig barnen till badplatsen.
Den enda telefon som fanns på nedervåningen (övervåningen var låst) var en mynttelefon. Hur man skulle ringa utan pengar fick man lista ut själv. Jag hade en mobil som tur var.

Detta var ett SKRÄCKexempel, men det är alldeles sant, och det är inte bara jag som har varit på det här stället.

Tyvärr inser inte alla att de inte kan ha hästar. Visst, hästarna sköttes om, men allt annat var ren misär. Att bli tagen för given är ganska vanligt, och många som har barn tycker att när man ändå är på plats kan man ju se till barnen lite samtidigt..

Allt är inte vad det verkar vara!

När man jobbar med hästar så kommer man ganska snabbt på om det är något man vill fortsätta med i många år eller inte. Skillnaden mot att ha hästar som hobby eller till och med att ha egen häst, är stor, för att inte säga jättestor.

Förväntningarna
Man förväntas sköta om flera hästar som sina egna, men utan att ha rätt att säga något om det är något man reagerar på. Ägaren av hästen eller hästarna har alltid sista ordet, något som ibland kan svida ordentligt.
Att komma ny till ett stall innebär att det är mycket att lära sig, och man trillar in i ett gäng med hästar och människor som man aldrig träffat. Förväntningarna kan vara höga efter en telefonintervju, även om det bara är provjobba man ska. Många som annonserar om hjälp skriver lite om vad de vill ha hjälp med, och så får man mer information per telefon. När man sedan kommer så tror man ofta att det är det som sagts i telefon som automatiskt gäller. Och ibland är det så. Men oftast är det inte så. Se därför alltid till att sätta dig och prata igenom vad som väntas av dig ganska direkt när du kommer. Be också att få skriftligt på vad som väntas av dig, så du har något att hänvisa till. Detta kan hjälpa dig om någon försöker utnyttja dig!

Fördelar med hästskötarlivet:
En stor fördel är naturligtvis att man får resa, och lära känna nya människor. Särskilt om det är folk som man kommer bra överens med. En annan fördel är att man får hålla på med hästar på heltid, kostnadsfritt!
Att man får hantera och rida hästar som man i vanliga fall aldrig skulle komma i närheten av, i höga tävlingsklasser och som är värda om inte miljonbelopp så hundratusentals kronor, är naturligtvis en annan fördel. Hamnar man i ett stall med sådana hästar så kan man som regel vänta sig att få rida för duktiga instruktörer och tränare då och då med, som en del av arbetet. Ytterligare ett plus!
Vissa ställen erbjuder att man får ha med sin egen häst, vilket naturligtvis är en fin möjlighet, både att utveckla sitt hästkunnande generellt, och att kunna rida sin häst för duktiga tränare och få hjälp med att bli ett bättre ekipage. Eller att utbilda hästen. Dessutom har du ständig koll på din häst, vilket såklart är en unik möjlighet som inte alla hästägare får.

Nackdelar med hästskötarlivet:
Det första och största minustecknet som jag själv upplevt när det gäller att jobba med hästar, är att majoriteten inte har råd att anställa någon lagligt, och skatta för den som jobbar. Detta innebär att man söker svartjobbare i tidningar och på nätet. Det många inte tänker på när de söker jobb, är att man som svart arbetskraft inte bara får pengarna i handen utan att man inte heller får några pensionspoäng eller någon olycksriskförsäkring, och detta inom en högriskbransch!
Chansen att få en spark i magen eller huvudet är klart större för en skötare på heltid än för en hobbyryttare. Någon som sitter på kontor har bättre försäkring än den som jobbar svart i ett stall. Och det säger sig självt att riskerna på ett kontor är ganska små jämfört med i ett stall..

En annan nackdel är att många väljer att utnyttja sin hästskötares lojalitet mot hästarna. man kan få fina löften om både ridning varje dag och träning för duktiga instruktörer, men ändå slutar det med att man bara leder hästar mellan stall och hagar, mockar, sopar, fodrar och borstar och sadlar innan någon annan ska rida hästarna. Tyvärr tror jag att väldigt många fler än jag själv fått en dos av den behandlingen.

Dessutom är det vanligt att man får höra på telefon att man ska få vara ledig om inte hela helgen så i alla fall en dag i veckan. Plus att man kanske får fem dagars ledigt runt midsommar, påsk och jul. I telefon. På plats så är det ofta andra bullar. Man får hoppa in hela helgerna och jobbar alltså sju dagar i veckan, på grund av "planeringsmissar", sjukdom eller andra skäl. Skulle man själv bli sjuk så är det inte ovanligt att man känner sån press på sig eftersom det sällan finns någon annan som kan göra ens arbete, att man ändå masar sig ut i stallet och gör sitt bästa, för hästarnas skull..och resultatet blir ofta att man blir ännu sjukare!

Slutligen är en stor nackdel att man själv inte har något att säga till om gällande de hästar man sköter om och/eller rider/hanterar. Du kanske ser att en häst har ett svullet ben, men det känns inte varmt. Hästen är en ridskolehäst och behövs på lektioner, och du kan inte hindra det. Nästa dag samma sak. Därefter är hästen halt i en månad. Det hade kunnat förhindras om du fått någon att låta hästen vila de två dagarna. Tyvärr lyssnar man oftast inte på hästskötaren, du är där för att sköta om hästarna inte för att bestämma över dem. På de flesta håll är det tyvärr pengar som styr. Hästar som har blivit halta får stå, men inte innan skadan verkligen är skedd. De behövs för att dra in pengar.

När du söker jobb som hästskötare:
Först och främst, acceptera INTE att bli anställd via telefon. Begär att få komma och provjobba i en månad. Begär också att få resan betald dit du ska och hem igen. Det är ofta en kostnad som man kan få betald istället för att lägga ut dyra pengar på tåg eller annat själv.
På plats, begär att få papper på de uppgifter du förväntas ansvara för, så att du har något att referera till om konflikter skulle uppstå.
Du visar redan där att du inte är en sån som man hunsar med hur som helst, och har du problem att få ett papper på dina uppgifter, så kan du ta det som en varning för att minsta lilla konflikt kommer bli jobbig, och då kanske det inte är värt att stanna där.
Begär också att man skriver in i det papper du just skulle begära, vilka dina arbetstider är. Hur många dagar per vecka, hur många timmar per dag, mellan vilka tider. Många stall har "flytande öppettider", alltså man stänger stallet när man är klar. Men det betyder inte att du ska acceptera att stanna där till elva på kvällen från halv sju på morgonen. Du har rätt till en timmes lunch per dag, och du ska kräva att få den, oavsett hur bråttom det är med saker. Din hälsa måste gå före hästägarens behov! Jag har själv erfarenhet av att jobba mellan 06.30 och 23 varje dag sju dagar i veckan, och man blir en levande död till sist!! Det är orimligt. Lagen säger att ett heltidsarbete innebär 40 timmars arbetsvecka, alltså 8 timmar per dag fem dagar i veckan. Vill man ha mer hjälp får man betala extra.

Hur många hästar är det rimligt att sköta ensam på en dag?
Den frågan är svår att svara på, eftersom man kan mena olika. Med skötsel kan menas att man fodrar, släpper in och ut samt mockar och ströar åt dem. Eller så kan det betyda allt detta plus visitering, borstning, ridning eller hantering i en timme, avskötsel, benlindning samt persedelvård. I det senare fallet är 6-8 hästar ett maximum för att de ska få bra vård. I det första fallet kan det handla om ett 50-tal hästar, eftersom man då inte sköter dem annat än att man kanske byter täcken på dem när de kommer in eller ut ifrån hagen. Då hinner man mer.
Har man egen häst med sig så ska man vara medveten om att den nästan alltid kommer i sista hand. Den är egentligen bara där för att ge dig en morot att stanna och jobba, ungefär som en hyfsad liten lägenhet eller fria hemresor på storhelgerna. Får du träna med din häst på arbetstid så ska du se det som en stor löneförmån!!

Jag kommer att skriva i den här kategorin och berätta om olika ställen jag varit på, deras starka och deras mindre starka sidor, och lite information om vad jag lärde mig på att vara just där. Man kan bli väldigt besviken på ett arbete, men en sak är säker: Man lär sig ALLTID något!

Innan jag börjar rikta in mig på hästar och ridsport, ska jag tacka Babbi massor för all hjälp med att göra klar den här bloggen! Det var verkligen kul att någon hjälpte mig bli klar, och jag tycker nog att det blev bra med, eller hur?
Imorgon ska jag börja skriva i bloggen, men NU är det natt!