Hästskötarliv

En person som varit min förebild i mycket när det gäller hästar är Staffan Strandberg. Hans mamma, Christina, var en av initiativtagarna till handikappridning i Sverige. Han själv har varit ordförande i SRR, Svenska Ridlägerarrangörers Riksförbund. Han har tävlat internationellt i distansritt, och är A-tränare i distans och är även utbildad hovslagare och har ridit både hoppning och dressyr och är tränare även i det.
Hans fru Åsa är också hon tränare, fast i hoppning.

Staffan har förutom att leda ridlägergården Nybyggets verksamhet år efter år, även varit ridskolechef i Vingåker, det var där jag först träffade honom. När han lämnade tjänsten så försvann de flesta av hästarna med honom, men man hyrde in hästar ifrån bland annat Finntorps Gård. Staffans hästar lämnades ut på foder under vinterhalvåret och kom tillbaka för att jobba på ridlägren.

Han har även fött upp ett stort antal hästar, både ponnyer och stora hästar, och flera av dem har arit korsningar mellan t ex araber och något annat. En av dem var Selene, en "olyckshändelse" med halvblodsstoet Swedish Girl som mamma, och nordsvensken Fjalar som pappa.
Selenes mamma var utlånad på foder, och en då tvåårig hingst hoppade sig igenom hagarna för att komma till Flicka, som mammman kallades. Resultatet Selene fick sedan bo och utbildas hos Staffan, och gick med på ridläger ett par år innan de som hade hennes pappa fick henne på grund av att hon tyckte livet som ridskolehäst var trist. Staffan ser hellre till hästens bästa än att han tjänar pengar, även om man naturligtvis behöver pengar för att få en hästverksamhet att gå ihop.

Tyvärr hade inte ägaren till Selene och hennes pappa riktigt tiden att rida henne, så i slutänden fick jag henne på foder. Jag hade träffat henne hos Staffan förut, och visste att hon var rätt välutbildad, och perfekt byggd för hoppning, så jag hade Selene på foder ett tag innan en annan tjej fick ta över henne pga att jag fick ett alldeles för krävande jobb i en djuraffär! Jag hann inte med henne helt enkelt.


Tyvärr lever inte Selene längre, hon skadade sig så kraftigt att hon fick avlivas, men hon var helt klart en trevlig häst, jag hade själv lite fördomar mot att korsningar kunde vara bra hästar, åtminstone när det gällde nordsvensk inblandning. Men Staffan lärde mig en sak: Ha ALDRIG förutfattade meningar om en häst. Den fulaste lilla häst du sett kan vara den BÄSTA hästen för sin uppgift!  När det gällde Selene så var inte ridskolelivet hennes grej, men hon var desto bättre som hopphäst och westernhäst. Såvida hästen inte är direkt felbyggd, så finns det ett användningsområde för den, oavsett stam!

Jag har lärt mig massor av annat av Staffan också, jag har varit där på flera praktiker och fått vara med honom bland annat som groom (skötare) på SM i Distansritt när han deltog med Maradon (som senare såldes för sjusiffrigt belopp till någon shejk) 1997 och knep silvret i lag, trots att en häst i deras lag uteslöts ur tävlingen på grund av blåsljud på hjärtat.

Titta gärna in på Nybyggets sida på nätet, så kan du läsa mer om Staffan och Åsa och om Nybygget!
Det är ett ställe jag verkligen rekommenderar!